Bebisen delade familjen i två läger. På ena sidan en syster och en mamma som ville veta könet, på andra en syster och en pappa som inte ville.
Konversationerna är lite förvirrade nu, när man inte kan prata fritt om sorten i allas närhet. I övrigt mådde bebisen finemangs och beräknat förlossningsdatum är den 10 april, dagen då min farfar fyller 90. Det är fint om den kan pricka in det tycker jag. Även om farfar har sex barnbarnsbarn redan. Tror jag det är. Hade glömt en kusinunge när jag räknade sist.
Vi fick en massa bilder, så nu är tre kuvert på väg till far- och morföräldrar runt om i landet. Daniel spelade in en liten film där man ser ultraljudsmonitorn och lade efteråt hjärtljuden som ljudkuliss, så nu ser man bebisen flyta runt samtidigt som man hör hjärtat slå. Ganska fint! Eller mycket fint ja. Den ska vi maila föräldrar också, tror jag.
Jag passade på att väga mig igen. Enligt vågen på Mama Mia hade jag gått upp ytterligare ett kilo. Det är fyra kilo nu. Såg någon sådan där viktuppgångsuträknare och den påstod att det kommer bli 22 kilo totalt. Jag tror den har fel. Jag tänker mig någonstans runt 14 kg, det är lagom. Fast kanske blir jag helt enorm, folk som är små och smala från början verkar kunna bli det.
Vi får se. Det är så intressant med graviditeter, för man kan inte styra någonting ett enda dugg.
Faktiskt. Man måste älska det. Jag läser på och läser på men ändå är det inte jag som bestämmer.
Nä det där är omöjligt att veta nåt om. Tänk att jag slutade väga mig efter att ha gått upp 30 kg!!! vet alltså inte vad slutvikten blev, hojja.. Men då kissade jag oxå konstant i två veckor efter förlossningen och blev av med hälften där
Hej Johanna! Vill bara skriva att jag tycker om din blogg och dina ord.
tack Eva, vad glad jag blir!
och hanna och cillan – precis, det är nästan skönt på ett sätt. man är helt hjälplös.