Daniel fyllde år igår och idag kom Papa D på besök för att fira sonen. När vi varit på nya favvon Medeltidsmuseet besökte vi vår favvobabyaffär Bonti för att Daniel skulle få välja en födelsedagspresent. Han hade nämligen önskat sig en bärsjal (utan påverkan från blivande mamman I might add).
Vi kom så småningom hem med denna lilla sak från Babylonia: Tricot-slen och sedan tillverkade jag en bebis av min svarta bananformade handväska och några vikter från Daniels hantlar så att vi fick en avlång klump på strax under 4 kilo, cirka 50 cm lång, att träna på.
Det var inte helt enkelt att sjala in den där klumpen. Men när man väl fick snits på det hela, kändes det väldigt smidigt att bära runt på den. Det finns lite olika knytningar beroende på barnets ålder och personlighet.
Men jag tror banne mig vi behöver träna mer på att sjala in ungen än på att andas rätt för att få ut den. Tur att vi har 8 veckors träningstid kvar.
Hej! Tack för senast, du var grymt bra och vilket trevligt snack vi hade på scen, tyckte jag. Trevlig helg! Ebba
Sjal är verkligen trevligt att ha. Slippa köra över folk med barnvagnen osv. Enda gången det är apkasst är när man bestämmer sig för att gå och fika. Det är lite bängligt att sitta vid ett fikabord med bebbe på ryggen och sällan finns bra ställen att lägga ner på.
Ett hett tips ar att forst knyta sjalen, sen trycka ner ungen. Annars ar det ratt svart. Den ska ocksa sitta tajt!
Ja, enligt beskrivningen skall ungen alltid in sist, efter att man snott in sig i diverse knutar och shit. Besvärligast verkar det vara att göra ryggknyt själv, det tänker jag inte våga mig på. Men vaggan och framstupa var hyfsat enkla efter ett tag, även om det inte såg lika stramt snyggt ut som på bilderna…