Vad stor magen är idag halvviskar Daniel när vi är på profylaxkursen, där vår bebis är störst av alla, flera månader större än vissa, men vanligast att vi ligger tre-fyra veckor före de andra kursdeltagarna. Vi har anmält oss sent. Och förra kursen glömde vi bort.
Det är för att jag har randigt viskar jag tillbaka, medan bebisen ormar så att blåränderna ser ut att gå på vertikalen istället för horisontellt.
Jag ville se förlossningsfilm, men tydligen var jag ensam om det för när kursledaren säger att det inte blir någon filmvisning så skrattar alla lättat och pratar i munnen på varandra om hur skönt det är att slippa. Öht är det mycket prat om att fokusera på det positiva, att inte vara rädd, att föreställa sig det bästa och inte det värsta, blabla. Väldigt mycket handlar om rädsla. Det gör mig lite ledsen och bekymrad att så många tjejer är oroliga för att föda. När det är typ det normalaste man kan göra, människan har ju fött barn i urminnes tider liksom. Och nästan alltid går det bra. Ändå är det som om alla är uppskrämda och oroliga och många hänvisar till andras förlossningsberättelser. Googla inte, säger kursledaren. Det har aldrig fallit mig in, och då är jag ändå storgooglare.
När vi värksimulerar med nyp, tycker jag att det känns skönt att märka hur smärtan från nypet helt försvinner, jag bara fokuserar på att andras och nypet som gjorde ont när vi testade, är nästan borta från mitt medvetande. Jag andas på istället. Visserligen gör nog en värk en aning ondare än Daniels nyp, men det känns bra att jag kan koppla bort.
Vi får i läxa att skriva ner vår drömförlossning, kursledaren läser högt vad en mamma har skrivit så vi får exempel. Jag hoppas att jag och Daniel kan göra drömförlossningen ihop, inte som den mamman som bara pratar om jaget. Tycker att det är vi.
Imorgon fokus på partnern och mer om förlossningsarbetet och andning. Det är okej, men inte så mkt mer.
Nu är vi i vecka 35. Det närmar sig.
Men nu är jag nyfiken! Vad gillade du bäst – profylax eller yoga?
jag väntar med spänning,träna på ..
“profylaxen” gjorde forlossningen till en positiv upplevelse för oss
Smulan: Jag tycker att det är hugget som stucket. Om man ska titta till metod. Det är väl svårt att veta vad som funkar bäst innan man fött, men det lutar spontant åt att vi testar profylaxen och andning. Mest för att Daniel varit delaktig i profylax och jag tycker det är viktigt att vi är med båda två i det som händer.
Tyckte proffy-kursen var super, inte i sig kanske, men när det väl var dags för förlossning var vi mycket glada att vi gått den. Blev en helt lugn, trygg, häftig, harmonisk förlossning. Rekommenderar att träna på andningen, båda två!
Ja, jag tror att andning och massage kommer att bli hyfsat viktiga även under vår förlossning. Mest var det nog det andra omkring som var sådär. I vår grupp så mycket fokus och frågor om oro och rädslor. Det hade räckt med ett kurstillfälle för vår del faktiskt, ett som var mer hands on i sådana fall. I synnerhet som vi redan gått FUB.
Jag är så avis, är ju totalt livrädd och det funkar inte med rationella argument som att folk föder barn hela tiden. Min rädsla är till hundra procent kopplad till smärta och att gå sönder, kött och blod. Fast man får väl helt enkelt bara ta sig igenom det, tycker profylax låter toppen.
Hanna: Jag tror du ska prata med Aurorabarnmorskor om du är så rädd. Man får gå på sådana samtal om det känns extra läskigt och många brukar bli hjälpta av det.
Jag och Daniel pratade om varför många är så rädda och han var helt bister när han påpekade att det antagligen är tjejtidningar och mammamagasinens fel. De fokuserar mycket på tjejernas oro och säljer på det. Så blir många så rädda.
Jag tror inte heller på rationella argument, de biter sällan på rädslor. Det var inte så jag menade, mer att jag verkligen blir bekymrad när jag tänker på hur många fler som är förlossningsrädda nu, jämfört med våra mammors generation t ex. Eller bara att gå 10-15 år tillbaka i tiden. Det är ju något vi har gjort så länge och helt plötsligt, när det är mer sejf än nånsin att föda, så blir så många så rädda.
Det ska jag absolut, från den dag jag blir gravid. Tycker det verkar toppen.
Men är ni säkra på att rädslan har ökat? Tror du inte det kan handla om att den tas på allvar idag, att det finns hjälp att få om man är orolig?
Tycker inte det känns konstigt alls att vara rädd för något som uppenbarligen kommer att vara väldigt smärtsamt, även fast det är ganska ofarligt och det mest naturliga i världen.