Bebisen

16/10
Idag har vi lyssnat på bebisens hjärtljud. Den var tuff och frekvent med en puls på omkring 155 nästan hela tiden. Hög puls = tjej säger ju skrockarna, men jag vet inte. Må illa = också lika med tjej men vi är tre tjejer och min mamma mådde inte illa en minut. Det har inte jag heller gjort. Sugen på surt = tjej och sugen på sött = kille men jag har varit sugen på sura godisar. Det är ju både surt och sött.

Allt annat var bra – äggvitor i urinen och socker och allt vad de kollar, blodtryck och annat (jag har svimlågt blodtryck, men det har jag alltid). Vi fick papper som jag gav till Daniel, jag tappar bara bort sådant. Man ska ha med dem till BB sen och jag vet ju vilket sjå det blir att leta fram de där. D lägger saker där de ska vara, viktiga papper också.

Jag har gått upp 3 kg. På kvällen blev magen väldigt stor, det blir den alltid på kvällen. På dagen och morgonen är den normal.

Den blev lite mer verklig nu när man hört den rumstrera om. Och just det, jag köpte mitt första gravidplagg idag bara för det. Eller snarare mina första, för jag införskaffade en ny vinterkappa för tjockisar – jag har bara kappor i storlek 34, tighta varianter. Så nu har jag beställt en gravvekappa. Sedan köpte jag svarta mammastrumpbyxor till Blogawards, mest för att alla par jag har, är sådana där med normal midja och det blir oskönt och skär in. Och viker man ner dem, blir det som dubbla skinkor baktill när man har tight klänning. Men nu har jag nya som går över lillkaggen (hoppas jag).

Ah, just det, är i vecka 16+0 nu om jag räknar rätt. Blir vimsig med veckorna ibland.

14/10
Gravidpilatesen idag igen. Vi jobbade med bollar den här gången och jag var lite rädd att dråsa i backen. Det är obehagligt. Överlag har jag nog blivit lite räddare – helst för andra människor. Inte vanligt folk, men galningar som skriker i T-banan eller är bråkiga. Får impulser att skydda bebisen.Oj! sade Reblo när hon såg mig på jobbet. Kalaskulan har börjat synas. Men bara när man har tighta kläder och fortfarande är det lite tjockvarning, dvs skulle lika gärna bara ha kunnat gå upp i vikt lite. Det har jag också, men vi har ingen våg, så vet inte hur mycket.

9/10
Imorgon kommer bebisens farfar hit. Det blir mys. Idag är vecka 15 klar. Jag har sovit dåligt hela veckan, men vet faktiskt inte riktigt varför. Nåt hormonellt förstås. Allt handlar om de där förbaskade hormonerna. Försöker planera bio, men vi ger upp ganska fort, både D och jag. Inga filmer man vill se, och jag vill tryna in så himla tidigt. Slutar med hyrfilm och plockmat.

6/10
Magen växer, men det känns ändå läskigt fram tills vi lyssnat på hjärtat. Tänk om det inte slår? Man vet ju inte. Alla skräckhistorier hit och dit. Tidningarna skriver om bebisar som dör i magen. Det känns ändå som att saker händer, så mycket som det drar i livmodern. Jag känner av det nästan hela tiden, mer eller mindre. Är nästan rädd att nysa, för då gör det ont. Imorgon pilates. Min mage är nästan minst av de sju som är där. Men jag har ju det där med bäckenet, och vill börja i god tid men inte riskera att göra något fel.

5/10
Försöker hela tiden påminna mig om att ta tag i SÖS igen och försöka få ut mina journaler, men på något sätt så orkar jag inte. De var så otrevliga sist. Nu känns det sådär dött igen, jag förstår verkligen vad folk menar när de pratar om de döda veckorna när bebisen känns som en avlägsen dröm. Alla gravsymptom försvinner (jag har visserligen inte haft några om man inte räknar att jag ätit väldigt många meter sura remmar) samtidigt som magen typ inte syns.

30/9
Första pilatesen. Kommer givetvis försent för att jag rusar från Domingo på Söder och åker fel två gånger i rena stressen. Och lite för att jag pratar med en kund samtidigt och blir uppspelt – får OK på nytt uppdrag. Pilatesen är bra. Vi är sju stycken i rätt olika stadier. Läraren är lugn och trygg och tar tid, går runt och rättar till och förklarar. Fast lokalen känns vääldigt Östermalm (den ligger på Östermalm också). I väntrummet finns Mia Törnbloms självhjälpsböcker. Många redskap som behövs. Små bollar, mjuka bollar, gummiband, kuddar av olika slag, ringar. Vi använder allihop. Jag tror det är nyttigt för mitt en gång så trasiga bäcken. Minns hur mycket bättre jag blev sist jag yogade, och det var ändå superkort.

28/9
Åker tidigt till TV4 för att vara med i morgonprogrammet. Äter ingen frukost och mår naturligtvis tokilla i taxin- jag blir mer åksjuk nu än tidigare, helst om magen är tom. Sedan är wienerbröden som Fyran brukar bjucka på slut slut och sminkösen gör inget åt mitt hår. Suck.

27/9
Nu är bokmässan över. Det var en liten prövning att åka dit och inte dricka vin på alla minglen. Öht är, skulle jag säga, alkohol det som är mest knepigt och som man blir mest ifrågasatt för. Alkohol är så sjukt förknippat med att ha roligt i vår kultur. Och ja, jag är inte lika rolig längre, tyvärr. Det håller jag med om. Men jag hade snygga kläder hela tiden och graviditeten outades några gånger, just på grund av att jag saknade vinglas. På söndagen tyckte bebisen att det var dags att puta ut sig från magen, lagom tills att vi gjorde en massa framträdanden. Såg alltså tjock ut på alla snacken. Bu! Bebis, du får vara snällare mot din mama.

25/9
Just det, nu är den farliga tiden över. Bebisen tänker hänga i tydligen. Gott så.

20/9
Tiden går så långsamt! Jag kan det här nu, säger jag trumpet till D, jag tycker den ska komma ut. Han är mer skeptisk eftersom vi är i vecka 12+ nånting, 2? Jag längtar efter carpaccio, efter råbiff, efter tonfisk. Rå mat. Det får man inte äta. Ena halvan av mig vill vara punk och äta allt sånt som jag gillar, andra halvan tänker på om bebisen dör. Mycket förvirrande. Det slutar med att jag fantiserar om godsakerna mest.

17/9
Längtar till vår Berlinresa, i november. Då kommer vi ha gjort ultraljudet och allting. Känner att vi behöver resa bort. Och så ska vi reka lägenhet – lite i hemlighet hoppas vi på att kunna bo i Berlin under delar av föräldraledigheten. Vi får se.

16/9
Har stor workshop hela dagen. Blir helt slut. Tycker det är knepigt när man har kundmöten och helst döljer magen, men ändå vill se smal och snygg ut, inte plufsig. Kommer hem vid fyratiden och somnar nästan genast. Jag som trodde de allra värsta trötthetsdagarna var på väg att ta slut.

12/9
Fotografering för bokhoras räkning. Helst skulle jag slippa, min hy är väldigt dålig för tillfället, antagligen hormonerna. Eller så smutsiga sminkborstar. Eller en kombination av båda. Pannan är i alla fall alldeles prickig. Blä. Vi köper en ny soffa. INTE för att “boa in oss” som det så poppis heter, utan för att vi letat ny soffa i evigheter. Leveranstid 6 veckor. Piss i rymden när man ska vänta 40 veckor på sin bebis.

7/9
Hm. Undras just om jag cravar nu? Har fått sår i munnen för att jag äter så mycket sura remmar. Det är verkligen helt galet. Kan bara inte sluta. Men igår åt jag ett paket salami igen, med pepparrotsost. Också galet.

4/9
Försöker bocka av min todolista och ringa SÖS. Blir runtslussad. Blir på dåligt humör, helst sista gången när avdelningssekreteraren på ortopeden lägger på i örat på mig. Jag har inte ens hunnit förklara för henne varför jag ringer. Det räcker med ordet “journal” för att hon ska lägga på tydligen. Åker till Kristianstad och föreläser, sover som en klubbad säl hela resan. Kräks dock ej på tåg. Framsteg!

3/9
Inskrivning hos barnmorskan. Lite tidigt, men det var den här tiden eller om en månad, typ. Går inte att säga så mycket om besöket. Vi gjorde ingenting. Barnmorskan snäll, jag vet inte vad man ska förvänta sig. Kanske är hon lite för snäll. Fick info om svinisvaccin. Måste också hämta min journal från SÖS – barnmorskan är orolig att mitt bäcken inte läkt som det ska, viktigt att veta inför förlossningen säger hon. Mitt bäcken har alltså gått av på tre ställen för några år sedan, och bäckenet är viktigt när man är på smällen. A och O.

Mama Mia var precis så östermalmigt/vasastanigt som jag kunde föreställa mig. I väntrummet är det svartvita “sensuella” bilder av par där hon är typ halvnaken och visar sin mage och han står bakom och håller om henne. Uäck. Allt är väldigt tillrättalagt där.

Blev också lite ledsen för att D som ändå gjort hela jobbet, i princip inte räknas. Barnmorskan vände sig till mig hela tiden, fast jag ville att hon skulle resonera med oss båda.

1/9
Ringer till värden för att kolla vad som händer med lägenhet och allting. Byggplanerna verkar vara på. Fastighetsansvarig verkar trevlig och snäll. Kanske kan vi få förtur i internkön eftersom det ska renoveras (lång historia). Ska ringa någon Ulla. Kanske är det vad som kallas att boa? Eller så var jag bara trött på alla böcker som far omkring inne i lägenheten. Aldrig någon ordning.

27/8
Åkte till Göteborg. Kräktes som en galning. Vet inte om åksjuka eller graviditet, troligen en kombo av båda. Det är enkelt att kräkas på tågtoaletter tycker jag, oftast luktar de så äckligt att man bara behöver gå in för att kväljningarna ska komma. Flyg hem och stresstaxi till mingel och bokbranschsnack på NoK. Ingen märker att jag bara dricker vatten. Är lite rädd för att flyga. Inte innan, men just under själva resandet kommer oron. Kommer bebisen att orka med alla påfrestningar? Den åker verkligen hit och dit, den här.

23/8
SSWC gick bra. Det gick även bra att sova i tält, trots att jag frös en hel del sista natten. Men bebisen verkar må fint. Eller ja, det enda livstecknet jag har, är att det drar i livmodern. Kanske är det såhär det är att ha mensvärk? Det var andra bebisar på SSWC, vilket gjorde mig lite lugn inför att man faktiskt kan göra saker även efter att man fått barn. Men kanske inte bo i tält. Om vi är med på nästa års SSWC så måste vi ha stuga mest troligt. Om vår bebis nu är en sådan bebis som är social och gillar att göra saker. Man kan alltid hoppas. Hade lite svårt att äta under helgen, det blev mest vitt bröd. Ena dagen fisk, och jag är inte helt kompis med fisklukt nuförtiden. Men försöker tvinga mig själv att äta fisk minst en gång i veckan.

18/8
Flänger runt och gör research inför TV4 igen. Bebisen är en riktig TV-bebis. Det här blir tredje tagningen för den lilla rackaren. Är helt magiskt trött hela tiden. Det enda som får mig att gå ur sängen på morgonen är vetskapen om att man får gå och lägga sig igen när man kommer hem. Måste vila mitt på dagen också, ofta.

15/8
Nu är det klart att vi kan åka till SSWC i Karlskrona nästa helg. Under den läskigaste tiden, dvs när missfallsrisken är som störst. Men man kan inte tänka så. Orkar inte bebisen en helg i skärgården så kommer den nog inte orka särskilt mycket annat heller.

13/8
Ringer till Odenplans läkarhus där jag också har min gynekolog sedan typ 8 år. Men blir helt magiskt dåligt bemött. Bland annat så ifrågasätter receptionisten om det verkligen är till dem jag ska gå under min graviditet – “du kanske ska gå till ett ställe närmare där du bor?” – utan att veta var i Stockholm jag bor. Det är lite drygt 300 meter till dem från vår lägenhet. De ÄR närmast, jag har gått hos dem länge och så vidare. Men så otrevliga. Blir lite ledsen. Det värsta är att det då får bli mama mia istället, och jag hade verkligen velat slippa det stället.

10/8
Vi åker till Göteborg ToR med bil för att kolla Madonna. Plötsligt känns det läskigare än någonsin att åka bil. Men jag kan ju inte sluta leva bara för att jag har en bebis i magen och gärna ser att den stannar. Vi kör hem direkt efter konserten, jag försöker desperat hålla mig vaken i bilen för att underlätta för D som får köra hela vägen. Vi är hemma tidigt på morgonen.

6/8
Berättar för familjen. Pappa först. Tänkte vänta, men kan inte hålla mig. Tycker jag varit nog duktig som vetat om i flera dagar utan att säga något.

3/8
Efter en fjällvandringshelg där jag varit tröttare än någonsin och brösten har ömmat rejält, får D gå och köpa graviditetstest nummer två. Den första är förmodat positiv, men jag blir så osäker och stressad att jag kräver ett till. D passar på att köpa Ipren också. Ipren och graviditetstest. “Stackare” tänker antagligen apoteksbiträdet.

Fast det andra är också positivt. Försöker räkna bakåt. Okej, en månad kanske. Bebisen är lite oplanerad. Eller, helt oplanerad och anländer ungefär ett år för tidigt.