Åker hem igen, imorgon.

Efter att vi varit på BVC och kollat A-barnet. Som fortsätter bråka med sömnen. Han är fullkomligt livrädd för att somna. Så fort han märker att ögonlocken är på väg att gå igen, rycker han till och börjar storgråta och tar man inte upp honom förvandlas det till panikskrik. Jag vet ärligt talat inte vad som är bäst. Har förstås konsulterat internet, böcker, vänner. Testat att inte plocka upp, testat att plocka upp, testat att buffa, testat att sjunga, testat att ligga på sidan/mage, testat att ligga på rygg, testat att trötta ut honom totalt, testat att lägga honom precis när de första tecknen på trötthet syns. Osv. Ni förstår. Provat allt och inget fungerar. Samma panikgråt vad man än gör. Han vill helt enkelt inte somna. Så han panikgråter, för det mesta i ungefär 10-15 minuter innan han helt utmattad tar sitt förnuft till fånga, men ibland har han hamnat i total misär och då har vi hållit på uppemot en timme. Det blir ibland kinkigt även när vi ska sova på dagtid, men oftast är det nattningen som blir kajko. Han har dock slutat att vakna och panikgråta som han gjorde första veckan, men jag vet inte om det här är så värst mycket bättre… Blir en ond spiral kring sömnen och man går som på helspänn precis innan det är dags för nattning. Ska det bli en sådan där nattning som går bra, med bara lite gnäll och snurr precis innan, eller blir det jätteledset? Man vet inte.

Sorgligt mest för att han är så ledsen, blir svettig i nacken och hjälplösheten… hos föräldrarna också. Det är jobbigt.

Allt detta började när han började vända sig. Om man då ska försöka analysera så tänker jag att det händer så mycket i kroppen att han blir rädd och orolig inför läggningen, att han inte vet var han har oss och var han är och allt annat han blir medveten om. Han är dessutom så inne nu i krypningen och att ta sig fram, han vänder sig halvvägs in i sömnen och försöker krypa till och med. Och att då ligga still och försöka sova… Är inte vad han vill. Han vill vara med! Det är tidigt med krypningen för en som inte fyllt fem månader ens, jag är medveten om det, men jag började själv krypa vid fyra månader så jag tänker att han kanske har ärvt min fart i utvecklingen.

Äh, jag vet inte. Ska fråga barnmorskan imorgon. Hon borde ju ha stött på sådana ungar förr.

Efter en sömnlös natt med juniorvärldsmästaren i kickboxing gav jag vid sextiden upp och laddade ner en Blocketapplikation till telefonen och letade rätt på närmsta spjälsäng till någorlunda vettigt pris. Nu sitter vi på Spånga station och väntar på tåget hem, 400 kronor fattigare och en vit fin spjälsäng plus två madrasser rikare.

Say hello till Kninis I och Kninis II, båda courtesy of farmor.

Snart är semester del I slut och vi åker till Sthlm för några dagar som bl a innefattar jobb och BVC. Sen går vi på det igen.

Mitt i allt semestrande bestämde jag mig för att uppgradera från wordpress 2.5 som väl kom runt 2006 till den senaste versionen som är wordpress 3.0 – som man kan förstå av det så har jag kört skomakarens barn och så vidare.

Men nu är allt nytt och fint. Bakom kulisserna. Funderar på att kanske göra något utåt också, vi får se. Har varit nästan ledig i en vecka, bara småjobbat lite, så var tvungen köpa en domän tidigare ikväll.

En sak med att vi är gifta som jag gillar och som har blivit en oväntad bonus: Jag blir litet sådär blygpirrig varje gång jag refererar till Daniel som “min man”. Eller “min make”.

Det pirrar extra i kroppen och jag blir väldigt kär med ens. Jag trodde inte att det skulle ha en sådan betydelse, vara någon skillnad. Men det ÄR det. Svårt att förklara, det bara känns mer.

Lyxigt.

-jotack, bra. Det är varmt och vi är mest inne i lägenheten för att inte få så mycket värmeutslag. Därav låg uppdateringsfrekvens på Tages blogg och twitter. jag vill, lite löjligt, inte plåta honom naken och lägga ut. Och han är naken mest hela tiden pga värmen.

Men vi har i alla fall lyckats boka flyg hem igen. 4 augusti vid lunch och sedan hem den 10:e vid lunch. Fint! Tage flyger ju en gång i månaden numera. Han är så världsvan.

Igår var vi på middag på Fredriks balkong. Jag ser ut som en gammal tant helt plötsligt, men bortsett från det var det en trevlig kväll. Den lille junioren var lite stökig och bökig vid sängdags eftersom jag glömde Kninis hemma (värdelösa MORSA!) men det gick till slut. Väl hemma igen lyckades han vakna till och började genast smajla upp sig mot omvärlden så jag och D satt och försökte suggestera honom till sömns igen (you aaare sleeepy, you aaaare nooo longer awaaake). Gick ändå hyfsat.

Det var en fin kväll.

Foto: Fredrik Wass

Det loja ointresse som Tage har visat inför det här med vändning efter de två första månadernas intensiva försök, har oroat mig. Han har varit så abnormt fokuserad på att stå, att inget annat har existerat. Men de senaste dagarna har hans rörelsemönster ändå tytt lite på att något har varit i görningen och idag när jag kom in i vardagsrummet så möttes jag av detta:

Plötsligt hände det. Och det var inte bara Tage som vände, också hans tidigare lust att stå vände till en intensiv kryplust. De senaste två timmarna har han inte gjort annat än snurrat, snurrat, snurrat. Och försökt ta sig upp på alla fyra. När jag har ställt honom upp, har han gjort kastutfall mot marken helt plötsligt. Intressant det här hur han snöar in på saker.

Låt mig säga såhär: Kryptränar kanske 1000 ggr hellre än det här evinnerliga ståendet. Man får inte lika ont i armarna av att krypträna.

Nu sover barnet, helt utmattad. Jag svalkade av honom med ett bad och sedan fick han gnugga lite Kninis och somnade på stört.

Har märkt att Tage gillar att gnugga sig mot kudde och täcke innan han somnar. Det är mycket gosa in sig och gnugga nos som gäller. Helst ska täcket nästan ligga över ansiktet för att det ska kännas allra bäst.

Så jag tog fram en liten supermjuk tygkanin som han har fått av sin farmor. Den är liksom lite tillverkad för att fungera som snuttefilt tror jag, och den gjorde succé direkt. Kaninen Kninis har hållits i ett krampaktigt grepp ända sedan igår kväll och nu när vi skulle sova förmiddagsluren kom inte ens den där korta hysteriska gråten. Istället låg han och gnuggade nosen mot sin kanin och smajlade faktiskt för fullt. För att sedan somna, lugnt och fridfullt.

Vi får se hur länge det går, men just nu tackar vi gudarna och farmor för kaninen Kninis.

Tiden går fort! Tage är fyra månader nu, den 12 juli. Och en månadsrapport är givetvis på sin plats.

Fast jag tycker inte att han har lärt sig några nya skills den här månaden. Istället har han slipat lite på allt det han drog igång månad tre, t ex:

Han lyfter och greppar saker riktigt bra nu, även om det tar eoner av tid att ladda kastarmen och slå ner på bytet.

Han pratar helt formidabelt mycket och länge och ibland ganska högljutt.

Han verkar veta att fötterna är hans åtminstone någorlunda. De är i alla fall roliga.

Han stoppar allt han får tag i direkt i munnen. Typ böcker och iPhones.

Han har börjat bli lite säkrare på krypträningen, det finns små tendenser till att böja upp både armar och ben.

Det på den positiva sidan. Däremot har han kommit in i den där fasen då han börjar bli medveten om oss, men också om att vi ibland försvinner. Det är antagligen därför som han tjuter som en liten gris vid läggdags. Hela veckan har inneburit samma mönster: Nattningsrutin och sista matning vid 20-20.30. Somna snällt och fint efter maten, totalt inklusive amning tar det väl en 15 minuter från att vi börjar tills att han sover. Sova ungefär 15 minuter efter att jag har lämnat rummet (det är oftast jag som nattar). Sedan vakna i PANIK och gråta sig blodig i våra famnar i 15-20 min. Sedan somna igen och sova ända fram till fyrarycket, snabb matning på mindre än 10 minuter och sedan sova till sju.

Sömnen är överlag också mycket oroligare nu, även dagtid. Det är mycket vakna och titta och somna om, sovandet blir väldigt upphackat.

Men det verkar som om det är vanligt att det blir så i just den här åldern (konsulterat Familjeliv), så vi får väl hålla ut. Sjunga och smeka huvud och försöka vara allmänt lugn verkar vara det som hjälper. Hellre jag än Daniel vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag är med honom så mycket mer.

Det vi har gjort under Tages fjärde månad har mest handlat om sommarsaker – idag badade han i sin nyinköpta pool och var sådär andäktig glad till exempel. Vi har varit på utflykt till Fjäderholmarna, grillat i park, ja öht har det varit massvis med parkhäng och utomhusliv. Midsommar firade han hos Gammelmorran och sedan var vi i Vittangi en vecka. Fint som snus och Tage blev så omhuldad som vanligt. Jag tycker han lyser upp när han träffar Minimorran, som att han tycker det är extra kul med henne.

Och apropå morror så vill vi gärna träffa hans Mellanmorra i nästa vecka förhoppningsvis.

Fina badbyxor med Stinkymotiv från Gammelfarra Barbro