Dåliga vanor

Har två grejer där jag ångrar att vi varit släpphänta m barnet (vi är ju släpphänta på många fler områden OBS) pga orsakar så mkt problem.

1. Tage tolererar bara en sorts nappar. De kostar 75 kronor styck. Detta lyxbeteende skulle vi naturligtvis stävjat. Dock: i Tyskland där vi bodde från att Tage var 0,5 till 1,5 år, var denna modell ingen lyxvariant. Den fanns för fjuttpengar på varenda Schlecker/Kaisers i hela Berlin. I Stockholm finns den endast på exklusiva bebisbutiker och denna månad har vi köpt nappar för 375 kronor. Nu har han gått så långt att han bara föredrar modellen i det utförande där själva sugdelen är tillverkad i silikon.

Nu är det ju EGENTLIGEN inget problem för det är ju bara att ta fajten och förse honom med andra, billigare modeller och säga att dessa blir det från nu. Men jag ids inte ta det debaclet. Ganska snart ska han ju ändå sluta helt tänker jag, det räcker med ett napptrauma. Fram till dess får vi väl ta av barnbidraget (skojar nu alltså).

2. är det här med att äta framför teven. Vi upptäckte att han åt (bara en sån sak, åt!) om han samtidigt fick titta på Mumin eller Chuggington. Plötsligt hade han ro att sitta stilla i mer än fem minuter. Han glömde bort att bråka om varenda tugga och uppfylld av teven åt han plötsligt hela portioner av nästan allt vi ställde framför honom.

Naturligtvis ohållbart av en mängd anledningar. Nu jobbar vi ganska hårt på att vända den här trenden men orkar inte hålla i som vi borde. Just nu sitter han i soffan (på plastad frotté) med ostmacka och yoghurt. Frukost framför Mumin. Man lär ju sig. Framförallt ska nästa barn ej tillåtas lyxlira med en napp. Sluta äta framför teven är dock svårare av annan anledning: vi gör det alltid själva. Så vi måste ju börja städa i de egna vanorna. Och då är det riktigt gamla hundar vi ska lära sitta.