Kommer aldrig kokettera med att jag inte är en bra morsa de gÃ¥nger jag inte är det. Tycker sÃ¥dant är sÃ¥ vanligt nu, mammor som nästan tävlar i att framstÃ¥ som slarviga, obrydda och “dÃ¥liga”. Och att de är stolta över det. De gÃ¥nger jag har fuckat upp det med Tage (att man glömt blöjor, eller mat osv) tycker jag inte att det är nÃ¥got att vara stolt över. Tvärtom. Jag blir ledsen, jag vill ju det bästa för honom. Men det är i samma linje som att man tror att feminism handlar om att ha rätt att vara en lika stor idiot som vissa män. Att bete sig dÃ¥ligt bör inte vara nÃ¥got eftersträvansvärt.
Det är okej att fucka upp det, alla fuckar upp det mellan varven. Men jag ser inte någon vits i att stolt framhäva sina uppfuckningar.
Jag tror snarare det kan beror på att man vill ventilera. Samt kanske att man vågar visa att man inte är perfekt för att förekomma kritik. Och visa att man inte på nåt sätt eftersträvar att vara klanderfri.
[...] eller så ska man kokettera med att man inte ens kan koka vatten och är dåliga morsan (jag har nuddat vid det lite här) hela [...]