Arkiv

Gräl

Jag pillrar med boktexterna. Stryker lite. Skriver om, ändrar något ord här och var. En text utökar jag ganska mycket och låter den handla om jämställdhet mer än vad som från början var tänkt. Ibland får jag bita mig i tungan för att inte alla texter ska handla om det, eller bli så där bitterfittigt arga. Det värsta jag vet är fejkad jämställdhet. Det blir allt vanligare.

Men egentligen borde jag skriva färdigt den där sista texten som kom till när vi hade möte med förläggaren häromsistens. Hon bad om ett gräl. Och det är klart att boken ska innehålla ett gräl! Det tycker jag verkligen. Men, och det här är ett problem, vi grälar liksom inte. Ibland är vi sura på varandra och sådär, men alltså. Inga regelrätta gräl, bråk, stormiga diskussioner. Det finns förstås flera anledningar till det, och en av anledningarna till att vi aldrig grälar är just att vi inte har fejkat vår jämställdhet så att jag inte behöver explodera med jämna mellanrum.

Igår hade vi en diskussion. Det rörde inköp av barnkläder. D skyllde ifrån sig kring varför han aldrig köper kläder till Mr T. Han har rätt – men jag har också rätt. Det är för att jag projektleder och han blir osäker och rädd att göra fel. Men man måste ju våga vara obekväm och jobbig. Och jag måste släppa på kontrollen här. Diskussionen tog fem minuter, vi höjde knappt röstlläge.

Ni ska naturligtvis inte fejka grälet sade Ingrid. Grälar ni inte så är det inget att göra åt, men vi lovade att rannsaka oss själva och försöka hitta en situation där vi har bråkat, och beskriva den. Man vill ju inte ge sken av att vara en jobbig lycklig jävel, sånt sticker i ögonen på folk. Klart att dom bråkar! Nu sitter hon där och ljuger så hon tror sig själv, gud så skenheligt.

Tja.

Vi har i alla fall bestämt oss för Tages första dagismorgon. Då var det många känslor i omlopp och de gick inte att hålla i styr alls, varken för Tage, mig eller pappan.

Det är väl bara att bita ihop då. Och försöka få ner de där grälen på pränt. Men banne mig, jag blir så trött på alla som tjatar om hur sunt det är att gräla – det är ju bara för att rättfärdiga sina egna bråk! Alla människor behöver inte gräla högljutt eller vara osams och arga. Ibland är vi det såklart, men sen Tage kom tycker jag det är än mindre dessutom.

Aja. Bara att  försöka bre på lite då. Nu jävlar ska här grälas.

3 comments to Gräl

  • “Men banne mig, jag blir så trött på alla som tjatar om hur sunt det är att gräla – det är ju bara för att rättfärdiga sina egna bråk!”

    AMEN på det. Hatar självutnämnd härlig bråkighet.

    Hälsn. en småbarnsmamma som har bråkat med småbarnspappan kanske… 4 (?) gånger på 6 år.

  • Jag tror det beror mycket på hur man är som personer huruvida det grälas eller ej. Hemma hos oss har det grälats så få ggr under snart 14 år tillsammans att jag nog kan räkna antalet tillfällen på ena handens fingrar.

  • Anna

    Ok, i den här småbarnsfamiljen grälas det som 17 men verkligen inget jag tror är bra utan tvärtom tror jag att vi måste gå i familjeterapi. Å andra sidan finns det väl par som antingen inte grälar pga passionen saknas/ man är mer som kompisar än älskande eller par som inte grälar men som går och surar och blir bittra inombords (och det tror jag barn märker, ifall man döljer ilska och visar falska glada känslor istället= inte bra).

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Spam Protection by WP-SpamFree