Det är lite längtigt nu. Efter Daniel, efter det ordinarie Stockholmslivet, efter bebisen. Några saker är nära och andra lite längre bort.
Jag vill vara i vÃ¥rt eget hem, jag vill gÃ¥ till Centralbadet och träna och mysa, jag vill äta Daniels frukost, jag vill slöa i soffan framför ER, jag vill äta spontanmiddag pÃ¥ restaurang och känna lyrret i kroppen, jag vill ha min garderob, vill jobba, vill till mina egna rutiner. Jag har varit här en vecka nu, det kliar efter det vanliga livet. Jag är utvilad. Jag har sovit och sovit och sovit (det klarade jag av de första dagarna dÃ¥ jag somnade konstant). Jag har hunnit med att göra sÃ¥dant jag ska – mest bokhorerelaterat. Jag har läst böcker (fast ovanligt lite, det är svÃ¥rt med koncentrationen av nÃ¥gon anledning). Jag har ätit choklad och julmat och diverse. Jag har hälsat pÃ¥ där det skall hälsas pÃ¥. Jag vet inte riktigt vad man gör mer.
Det är fint med föräldrar och syskon och katter och hundar, men det är också ljuvligt med det egna.
Kommentarer