Matlådor

Det här är en annan grej som är svår.

Ska åka hem för begravning denna vecka. På grund av extremt dyra flygbiljetter och dagis stannar far och son hemma. På grund av samma dyra flygbiljetter blir jag borta lite fler dagar än jag egentligen har tid med.

Pappan och barnet är därmed ensamma hemma under ganska lÃ¥ng tid. Jag tycker det är tufft att vara ensam med barn. Roligt ocksÃ¥ – när pappan var i Bryssel senast sÃ¥ hade vi väldigt roligt Mr T och jag – men tidvis även tufft. Helst när Tage nu är i trotsÃ¥ldern och dessutom är väldigt, alltsÃ¥ VÄLDIGT, mammig. Det kommer nog att kännas som ganska lÃ¥nga dagar för Daniel tror jag.

Jag har naturligtvis dåligt samvete för det här. Notera att jag inte hade haft det om jag inte hade behövt vara borta i fem dagar. Det är en begravning, klart jag inte har dåligt samvete för att jag vill säga farväl till min farfar. Men fem dagars farväl är långt till och med med norrländska mått mätt. Så det känns lite taskigt. Helst också eftersom jag är bortrest mycket oftare än D. Det är en ojämn fördelning på resorna.

I alla fall. Jag funderade lite över vad jag kunde göra för att underlätta för Daniel den här tiden jag är borta. Så jag utgick ifrån mig själv. Det som jag tycker är jobbigast (kanske för att det är väldigt tydligt mitt uppdrag) är att fixa med maten. Luncher och middagar, tänka ut så det blir variation och inte bara korv, laga. Kolla så att man har grönisar och frukt hemma.

Därför plockade jag fram lite ingredienser ur frysen och gjorde ett par matlådor. Köpte frukt som räcker hela veckan.

Daniel blev sur. Han tyckte att jag omyndigförklarade honom! Som om mamman måste göra matlådor till den inkompetenta pappan när hon åker bort. Men jag menade det inte så. Jag tog bara den arbetsuppgift som jag tycker är absolut jobbigast i vardagen och försökte rationalisera bort den så att Daniel skulle slippa det åtminstone. Det kommer vara fullt upp ändå, utan att tvingas komma hem från dagis och försöka få ihop det med en hungrig och trött unge som sliter i ens ben konstant. Daniel har ju kvar alla sina ordinarie hemuppgifter (diska och plocka i kök etc) så han har att göra.

Men det blev fel. För att det framstod som någonting annat. Det är väl klart att jag vet att Daniel fixar att laga mat åt Tage medan jag är borta! Men kanske hur det skulle se ut för utomstående. Eller hur det kändes för honom själv. Som att jag misstrodde. Hur jämställt är det, att inte kunna laga sex stycken måltider (frukost ej inräknad) medan mamman är bortrest?

Nåväl. Nu finns det köttfärsbiffar, köttfärssås och kyckling i senapssås i portionsförpackningar så att det räcker till far och son. Övriga middagar finns det ingredienser till i frysen och jag har skrivit upp vad som finns däri så att han snabbt kan hitta på något att äta.

Nästa gång tänker jag fråga Daniel vad han tycker är jobbigast, så kan jag hjälpa honom med rätt saker. Det borde jag ju ha tänkt på från början. Och det finns ju chans att räta upp det här eftersom jag inte åker förrän sent på onsdag kväll.

Kanske se till så att det mesta i klädväg är tvättat innan jag sticker? Det är också jobbigt att upptäcka att det inte finns rena strumpor och långkallingar helt plötsligt.