Mera pausfågel

Jag lovar – jag har inte glömt mitt andra inlägg. Jag har bara jobbat. Och varit trött. Och stÃ¥nkat. SÃ¥ att jag inte har fÃ¥tt särskilt mycket gjort om kvällarna.

Men det kommer.

Under tiden, en liten minidebatt med anledning av #Tintingate. Så svåra frågor! Skrev själv på bokhora och tycker Serietekets inlägg är asviktig läsning.

SÃ¥ mer apropÃ¥ det jag skriver om Tage och de manliga traktorförarna (jag byter ut männen mot ett par kvinnor här och var när jag läser) sÃ¥ är jag sÃ¥ glad att Halvan har med Gunilla i boken “Halvan och grävmaskinen”. Gunilla är nämligen den som kör lastbilen i Halvans gäng (det är inte alltid som tjejer har sÃ¥dana roller pÃ¥ ett helt naturligt sätt i Halvanböckerna, ofta är de med som assistenter etc) och till och med min machopappa brukar referera till lastbilschaufförer som just Gunilla efter att han och Tage tragglat igenom boken hundra gÃ¥nger. Det är sÃ¥ bra!

Och ännu bättre blev det när det kom en riktig grävmaskin till mammas och pappas hus när vi var hemma nu sist, för att pappa skulle bygga någon sorts rampuppfart och den grävmaskinisten var en kvinna! Så jävla gött när Tage får se sådant i verkligheten och faktiskt får den bekräftad också, den bilden vi försöker ge honom via litteratur eller egna samtal.

Jag skriver lite om det i min text på bokhora, att just nu är inte Tages världsbild skev, han vet inte att det faktum att alla män kör traktor i hans bok inte är någon slump. Men om han bara bara ser det så kommer det till slut bli norm, och jag tror inte det räcker med att vi då försöker streta emot, prägla in kritiskt tänkande, försöker ge honom en annan bild. Han behöver få det från annat håll också. På samma sätt som jag tror att också Ulf Starks treåring skulle kunna göra en annan beskrivning av Lilla Hjärtat om 5-10 år, på grund av att många fler blackfacebilder då passerat revy för hens ögon.