det med matlÃ¥dorna var ju ingen stor grej och jag förstÃ¥r verkligen bÃ¥da sidor – men det är ett litet exempel pÃ¥ när det blir fel pÃ¥ mÃ¥nga sätt när man försöker vara jämställda.
Vad är jämställt och inte, typ.
Och hur hade det sett ut om världen inte varit fucked up, då hade det ju inte varit en big deal att jag gjort ett par matlådor för att underlätta. Men nu lever vi ju i ett patriarkat etc, så det är bara att tugga i sig att det är så här om man försöker.
OcksÃ¥ fucked up att om det varit omvänt, dvs att D gjort matlÃ¥dor till oss för att han skulle vara borta hade han varit “drömmannen” och det hade sjungits sÃ¥nger till hans ära pga fin person. Hade kunnat skriva nÃ¥t skrytit bloggis om det.
Medan jag kan inte, för då reageras det både i omvärlden och inom äktenskapet.
Alltså, vi är inte osams och har inte haft några gräl om detta ens när det hände (vi bråkar så himla sällan, vet inte om det är bra eller dåligt) utan det är jag som reflekterar.
Nej, det är förstÃ¥s ingen jättegrej. Eller, jo – pÃ¥ sätt och vis. För baksidan av alla de där fanfarerna sÃ¥ fort en man sköter barn eller fixar annat hushÃ¥llsarbete är väl just det tysta omyndigförklarandet. “Nämen titta vad du KAN!” Blir säkert tröttsamt.