Det var min tur med nattningen. Ibland är det en jobbig syssla, ibland är det magiskt mysigt. Han är ju rätt… Humörstyrd.
Men ibland kommer de där kvällarna. Då vi ligger och pratar om olika saker, allt mellan himmel och jord. Idag pratade vi om vilka kompisar som är två år och vilka som bara är ett, apropå att vi tidigare på dagen varit på O:s 1-årskalas.
Och så pratade vi om känslor. Tidigare på dagen hade både jag och Daniel blivit väldigt arga på Tage på grund av att han rusade ut från affären, rakt ut i gatan fast vi ropade. Vi var arga hela vägen hem och pratade om hur farligt det var.
Men egentligen var vi ju mest rädda, förklarade jag för Tage. Och så är det med känslor ibland, man visar en känsla fast det är en annan man känner. Att man är arg fast man är rädd, grinar fast man är glad, som Grodmamma i den nya älsklingsboken, eller skrattar fast man vet att man gjort fel.
Och egentligen vet jag ju att han är lite för liten för det abstrakta ännu, men han låter så klok och med på noterna när han svarar och jag tror att det är både viktigt och bra att prata känslor från när man är jätteliten. Lära sig att uttrycka vad som händer.
Och så är det så himla mysigt att ligga och prata om sånt att jag tjuvstartar känslopjunket lika mycket för mig själv som för honom.
Kommentarer