Canadian pharmacy

Arkiv

Jag är klar nu

Jag är klar nu. 161 företag, 16 kommuner, 12 destinationer, har utbildats i digital tillgänglighet i samband med det jättestora projekt jag arbetar i.

Klar, som i klar för den här terminen. Det kommer ständigt nytt förstås, men nu väntar ett par månader utan det allra mest intensiva resandet.

Jobba ikapp. Komma ikapp. Leva ikapp för all del. 

Jag är så ofantligt trött men också glad, för det har varit så roligt. 

Igår fick jag se Arjeplog, det var superhäftigt. Så vackert!

Som här, på Galtispouda.


Nu väntar bara en taxi, ett flyg och en taxi  igen. Sen äntligen hemma. 

Hemma

Jag jobbar hemma idag. Passar bra, eftersom jag korrläser vårt magasin och jag har ingen stor skärm på kontoret i Kiruna. Det är jobbigt att läsa stora textmängder på liten skärm.

Vi hade utvecklingssamtal med Ejda, det var därför jag valde att jobba hemifrån från första början, men det var oerhört skönt efter några dagar på vift.

Med Ejda var allt bra. Hon har sin integritet, den vet vi ju om (är glad att förskolan respekterar den, och ser henne och inte går på för hårt). Men hon är också glad, resonabel, gillar samling och att lära sig saker, tycker om att läsa. De ser henne som en fyraåring trots att hon just fyllt tre, inte bara pga det ovan, utan också hur bra hon pratar, ordförrådet är lika stort som brushans, helt klart.

Hemma är hon ju inte så resonabel, men men. Hon är ju mycket av allt den tjejen.

Nähä, på det igen. Fyra artiklar kvar att korrläsa.

Borta

Jag gick ut i trädgården – barnens förskola var stängd idag, så jag hade dem hemma – med såpbubblor åt ungarna. Sedan rensade jag en rabatt från ogräs som redan hunnit upp, krattade lite och det var då det slog mig: jag är faktiskt lycklig igen. Jämfört med förra våren, ja nästan hela förra året och året innan det, jag är glad igen. 

Jag är nästan jag igen. Det har visserligen varit en stressig vår, men en ny sorts stress. Och jag vill nog inte resa så här mycket i höst igen, men det har jag goda utsikter att få igenom, så det bekymrar mig inte. 

Jag äger mig själv igen, helt enkelt. Förutom nacken – den har varit skit i fem år nu, upptäckte jag tack vare Facebooks minnesfunktion. De gamla inläggen handlar, sedan Tage kom, jämt om nacksmärtor. Det kan ju såklart ha med graviditeter att göra, så mycket skit som händer med ens kropp då och jag har ju inte direkt vilat mig efter mina födslar, men mest troligt har jag jobbat paj den och jag får skylla mig själv, det får jag och jag antar att jag nånstans lär mig leva med det också, att ha ont hela tiden. 

Men det där lilla ögonblicket, jag kände ändå hur det lättade. Släppte, liksom. 

Nu är jag i Jåhkåmåhkke (det samiska namnet för Jokkmokk) och gjorde genidraget att plocka med mig trädgårdsböcker. Längtar så! 

Fyra favoriter


Jag har testat lite nytt den senaste tiden. De här fyra grejerna bland annat. 

Den rosa flaskan är en superbra “detangler” som sprayas i blött hår och som gjort underverk med ffa barnens hår som nu äntligen går att borsta smärtfritt. God, diskret doft så att barnen kan ha den även på förskolan. Jag gillar den också, mitt hår borstar jag bara i samband med tvätt, och jag tvättar håret ca var femte dag, så det är rätt svårjobbat med borsten. Rekommenderar verkligen till personer med frissigt, lockigt och lättovat hår. 

I Stockholm köpte jag en kroppsolja på & Other Stories, den doftar kokos (vilket jag älskar) och glider snabbt in i huden. Den passar också mycket bra ihop med min Margielaparfym, det rökiga kommer fram mycket tydligare (jag hade en förhoppning om just det). Rolig sommargrej!

På Kicks köpte jag contouringpennor från Smashbox. De var dyra (i mitt tycke) men väl värda pengarna. Jag som är dålig på contouring, lyckas ganska bra med dessa. Lätta att sudda och lätta att få mer precisa skuggor. Nu contourar jag ju bara till fest, alltså aldrig, men jag har tjuvtränat med dessa sen jag köpte dem, och nu börjar jag mer och mer förstå tjusningen med att skugga ansiktet. 

Sen en ansiktsmask med snigelslem! Från Tony Moly. Också dyra, snäppet så att det inte är värt pengarna, men skinnet  gillart. 

Fyra grejer jag kan rekommendera med andra ord. 

The pain

Min nackspärr är numera mer eller mindre kronisk. Vaknar med smärta varje morgon, oftast tilltar den under dagen istället för att försvinna när kroppen kommer igång. Får huvudvärk eftersom jag omedvetet har börjat spänna käkarna för att parera. 

Försöker träna mage och rygg för att stärka muskulaturen och avlasta nacken lite, men vete tusan om det hjälper. Än så länge märker jag ingen skillnad. 

Är dessutom osedvanligt trött eftersom Tage har haft en månad av extrem nattvandring och stök, mardrömmar och något som nästan liknar nattskräck. Att han stora delar av natten ömsom klamrar sig fast på mig, ömsom sparkar mig i ryggen eller reser sig upp och sticker, gör inte direkt underverk. Jag är nästan tröttare nu, än när han sov som allra minst där i tvåårsåldern. Det är liksom ingen idé att ha honom i egen säng, då skulle jag sova ännu mindre eftersom jag skulle ligga vaken av rädsla för att inte märka när han  stövlar iväg i sömnen. Han fixar visserligen förvånansvärt bra att gå i trappor, men jag skulle aldrig förlåta mig om han rullade nerför trapporna och något hände. Vi har trappgrind, men den öppnar han tyvärr i sovande tillstånd.

Hade jag haft en riktigt ond fiende, hade jag önskat hen ett barn som inte sover. Mer effektivt tortyrredskap finnes ej.

Konsertsommaren 2016

Jaha. Man kanske måste gå på Patti Smiths tre specialkonserter på M&A. Jag har så länge velat se Patti Smith. Älskar ju alla Chelsea Hotel-artisterna.

Ska åka till WOW också *längtar* och sen i juli ska jag och D åka till London och titta på Pet Shop Boys, min makes stora kärlek i livet. Kanske blir det vår gemensamma 40-årspresent till varandra. Jag gav en Berlinresa till honom när han fyllde, men vi kommer ju aldrig iväg. Men nu! London. Några nätter mitt i sommarvärmen. Det blir fint, verkligt fint. Och utan barnen för en gångs skull. Vi reser så sällan vi två utan dem, jag tror det här är första gången sedan de föddes, undantaget en resa till IKEA i Haparanda. Jag tycker inte att det räknas. En gång var vi i Stockholm en hel vecka medan Tage var hos mopsarna, men då var vi bara hemma och renoverade i lägenheten samt hade samkväm med Malte och Alice. Annars har vi släpat med oss våra ungar exakt överallt över hela världen i över sex år nu.

Eller nej! Vi åkte också till Tromsö två nätter när Tage var liten, passade på att tillverka Ejda och åkte sedan hem igen.

Tromsö är väldigt fint.