Arkiv

lista på saker

Jag snodde en lista från Denna Hagga

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att jag fick äta middag med Jenny. Så härligt var det.

Vad gjorde du kl 08 i morse? Klädde på mig och packade väska.

Vad gjorde du för 15 min sedan? Köpte snus på Konsum på Grindsgatan.

Det sista du sa högt? Vi ses! Till Rama och Sandra

Det senaste någon sa till dig: Ja, det gör vi! Sa dom.

Vad har du druckit idag? Två koppar kaffe och tre glas vatten. För lite, I know.

Vad var det senaste du åt? Sushi! Det var inte så gott, tyvärr. När jag är i Stockholm äter jag alltid indiskt, sushi och dumplings + vårrullar på Noodle House. Dit ska jag strax för mat.

Vad var det senaste du köpte? Snus. Om inte det räknas, så ett par tygskor och en magkort(!) tight ljusrosa tröja på Monki när jag åt lunch. Inbillar mig att jag ska ha den till jeansshorts när jag är i Mexico. Det kan dock stanna vid inbillning pga min höga ålder. Tänker att 38-åriga småbarnsmorsor ej ska stolpa runt och tro sig vara 14 igen. Skiter eventuellt i den tanken dock, och kör. Det beror på hur jag ser ut.

Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit i Vittangi och nymålad beige i Stockholm. De har gjort om vårt trapphus så att det ska se lyxigare ut. Det är väldigt fint nu.

Vad är det för väder hos dig nu? Halvskumt, men har varit en fin och solig dag. Inte kallt heller.

Favoritlåt just nu? Tänker börja lyssna på Leila K, har haft hennes ”Electric” i huvudet exakt hela dagen.

Vad ser du om du tittar till höger? Min ÄLSKADE bokhylla.

Vad gör dig glad just nu? Barnen, tror jag. Har lett lite inombords hela dagen när jag sett barn som påminner om T & E. Och att vara i Stockholm, det har gjort mig asglad den här gången. Allt känns så härligt, fast lite gnagigt rent generellt. Jag är helt enkelt inte så lycklig just nu.

Vad ska du göra härnäst? Äta middag och därefter åka till Arlanda.

Humör just nu? Okej, men inte mer.

Kläder just nu? Svart sådan där skater dress från H&M, svarta strumpbyxor från Falke, Svarta stövlar från Whyred, kappa från Filippa K och halsduk från Monki.

Veckoplaner? Gå på min syjunta i morgon, ha träff med vinklubben på fredag, gå på bio med Tage på lördag. Det är väl vad jag vet om nu, typ. Jobba förstås också, men det är väl liksom underförstått.

Vad längtar du mest efter just nu? Vår.

Det skulle ju vara dans

Och dans blev det, i helgen. Så rejäl fest att jag glömde telefonen i taxin. Bu för det (det skulle iofs enkelt ha kunnat hända även utan fest, glömmer saker exakt hela tiden nowadays, pga stress).

När jag upptäckte att den var borta igår morse så kände jag mig inte särskilt sorgsen – med tanke på att man iCloudbackupar allt, så är det ju bara att plocka upp ett nytt simkort så har man tillbaka exakt allt bara minuter senare.

Men just den här gången kändes det ändå besvärligt eftersom jag åker till Stockholm om några timmar. Svårt att hinna ordna med simkort när Teliabutiken ligger ett par mil och inga bussar bort och arbeta en hel dag samtidigt. En sådan där dag när jag hade behövt körkort helt enkelt. De dagarna blir verkligen fler.

Nu löste det sig ändå, för telefonen lämnades in på taxikontoret och levereras till jobbet om ett tag. Men det slog mig verkligen hur det är en axelryckning att förlora telefonen numera, när man har backup. Inte som förr när det nästan närapå handlade om liv och död.

Annars tänker jag mycket på var vi ska bo någonstans. Inte för att vi behöver bestämma oss prick nu, men Tages skolstart rycker allt närmare och innan dess måste vi veta. Och kanske också att jag är lite uttråkad här i norr? Jag tror det. Jag älskar att bo här, med närhet till natur och familj och allt det där, tror på riktigt att det är ett sjujävla bra plejs för barnen att växa upp på.

Men Stockholm är inte dåligt för den sakens skull. Bara annorlunda. Och jag ser många fördelar för våra barn med att bo där. Tage älskar till exempel Stockholm. Han trivs i storstadsmiljö. Ofta när vi är i Stockholm så är han ledsen när han åker hem, sist sa han att han önskade att han hade två kroppar, en som kunde vara kvar och en som kunde åka tillbaka till Vittangi. Saker som han gillar att göra finns i Stockholm, museer, utflyktsmål och sådant. Och det är inget snack om att just kulturupplevelser är betydligt fler i Stockholm. Dessutom vet han att sådant finns, och saknar det.

Jag märker också att jag känner mig rastlös, att jag vill göra saker som inte går att göra i Vittangi. Längtar ut, bort.

Just nu löser vi ju det, eftersom vi är i Stockholm så ofta. Både med och utan barn. Men när T börjar skolan så funkar det inte att resa längre.

Nå, det är ju ett par år dit i alla fall, men tankarna har börjat komma.

Kanske är det bara sviterna av en ovanligt jobbig, mörk och tung vinter som gör att jag funderar så mycket på detta. Kanske går det över när utelivet nu så sakteliga börjar ta vid – Ejda fick ett raseriutbrott igår när vi åkte från kusinerna och hon insåg att hon inte fick åka skoter hem – solen gör ju sitt till för att man ska trivas med livet. Det ÄR jobbigt att ha levt i konstant mörker och kyla i flera månader. Men nu börjar fintiden. Fick en liten glimt av den i helgen när det var soligt och luktade vårvinter, jag längtar till Rovvis och det livet.

Men först Mexico och en massa annat kul.

 

Sjukstuga

Min mormor jobbade på en sådan. Sjukstuga. Själva inrättningen försvann tidigt, men här lever benämningen kvar. Också jag sa att vi måste åka till sjukstugan (det var vi ofta tvungna att göra med mig) när jag var liten. Numera säger vi nog främst vårdcentral. Samma sak gäller lasarett. När mina mor- och farföräldrar blev gamla och sjuka så hamnade de på lassa, vilket man alltid verkar göra om man blir sjuk här. Hamna på lassa. Som vore det en slump bara, att man kom till ett sjukhus (som är väl den mer korrekta benämningen idag, men här är ordet lasarett synnerligen levande).

I alla fall, här är det vårdinrättning galore efter att samtliga medlemmar i familjen har eller har haft magsjuka. I omgångar. Nu pågår sanering, med sängklädsbyten och mattvätt och diverse. Ska nog lyckas städa ut magsjukan ordentligt. Ejda är frisk och på dagis, Tage och pappan fortfarande dåliga och hemma. Jag är också hemma, för tyckte det var djupt orättvist mot en magsjuk pappa att samtidigt städa efter en magsjuk son. Trots att arbetshögarna på jobbet tornar upp sig, för inte har det blivit så mycket jobbat de senaste dagarna.

Dessutom åker maken till Stockholm i morgon (ja, igen) och är borta ett par dagar. Jag hade förträngt det i sjukdimman, men blev plötsligt påmind när jag undrade om vi inte kunde titta i vår stjärnkikare i morgon kväll om det är stjärnklart då. Men är visst ensam med barna. Ack.

Är just nu väldigt intresserad av Kissies blogg eftersom hon är i Mexico, samma ställe dit vi ska. Har hittills fått se henne i ett par olika svarta bikinis (en likadan som min, hjeeelp) och sen har jag fått se bilder på drinkar. Känns som att jag inte får ut så mycket användbart.

Däremot har jag och Tage idag börjat producera en faktabok om Mexico. Jag ska förbereda lite bildmaterial till den så att vi kan jobba vidare och få den färdig. Skriva ut kartor, bilder på pengar, Chichen Itza, Mayaindianerna osv etc. Har lärt mig mycket om Mexico bara genom att skriva de första sidorna. Även pappan har. Verkar funka bättre än Kissies blogg.

Har själv börjat fantisera lite om att kila runt i sommarkläder. Provade mina minsta jeansshorts när vi var i Sthlm i helgen (pre-magsjuka dessutom!) och de gled ju på som om inget. Gläder mig mycket, har alltid älskat passform och färg/slitning på dem. De är gjorda av ett par gamla jeans som jag hade mycket typ 98-99. Jeansen köpte jag på Intersport på Hötorget av alla ställen, men gillade aldrig benmodellen så gjorde tidigt om dem till shorts. Även om höfterna har breddats lite efter graviditeter så gick det hyfsat smärtfritt att ha dem. Blev plötsligt extra pepp på att åka iväg.

Har också en längtan efter att ha tajta jeans och högklackat men så är det bara februari! Orättvist är vad det är.

Och ytlig är vad jag är.

Himla kaosigt har vi hemma också, instagrammade detta i morse och allt har bara blivit värre sen dess.

Skärmavbild 2015-02-13 kl. 13.26.33

Ensam

Jag är ensam. Min familj har åkt till Stockholm. Det känns väldigt ovant. Det är sällan jag är ensam i huset utan mina barn. Nu blir det flera nätter utan familjen.

Lite skönt känns det också, för jag behöver verkligen få sova en hel natt ostört. T har så väldigt stökiga nätter igen, det är mycket drömmar och oro i hans kropp. Tidiga uppvak.

Men konstigt kommer det vara att komma hem ikväll och ingen Dejda som kommer springandes med sina mammatjut.

Jag har också någon slags magisk föresats att hinna jobba ikapp med allt som behöver göras men ju mer jag tittar på mina todohögar, ju mindre realistiskt ter det sig.

Helst skulle jag bara vilja ligga i badkaret och läsa, läsa, läsa.

Grytigt

Har jag skrivit nåt om min crock pot? Älskar den alltså. Stoppa in ingredienserna på morgonen, kom hem till färdig (god) middag.

Igår gjorde jag en liten fegvegovariant (är med i en sådan bra fegvegogrupp på FB med massa tips på hur man får in mer vego i vardagen, alla som har små barn vet ju hur sabla svårt det faktiskt är med vego, om man inte vant dem från början vilket vi inte gjort (hej Denniskorv)) där jag i princip tömde kylskåpet på alla halvledsna grönsaker, lökar och rotfrukter vi hade däri.

Grovhackade grönisar och rotisar och lökar lite snabbt, tryckte sen ner en förpackning ekologiska krossade tomater, tog fram en alldeles för liten påse med färdigstyckade grytbitar av älg och delade grytbitarna lite till för att ge intrycket av att det var mer kött än det var, (var en alldeles för liten påse för ett sällskap på 5 vuxna och 4 barn i alla fall) och sedan stod det still. Med hjälp av Pinterest improviserade jag fram någon sorts blandning av kinesisk soja, olivolja, vatten och några nypor muscovadosocker. Fegade ur lite på sojan, hade nog kunnat ha nästan en deciliter. Lite timjan och chiliflagor på köttet, på med min mystiska blandning och sedan kokade köttet lugnt och fint i 5 timmar medan jag och Tage bakade paj, jag och Ejda tog en lunchslummer och därefter gick på hennes gympa. En stor och brokig (och bitvis lite bråkig) familjemiddag och gott som tusan blev det, med ris till.

Hade jag haft lite bönor, kanske Borlotti, hade jag lagt ner dem också på slutet men vårt bönlager var helt slut. Tror det hade blivit väldigt bra med bönor till.

Finns hemskt många bra crockpotrecept på Pinterest. Man kan göra allt möjligt i dem, mamma har t ex gjort lasagne i sin och det ska gå att baka och göra efterrättsgrejer i dem också. Jag älskar verkligen min. Det tar lite tid att lära sig för köttet kan lätt bli torrt och trist, men när man kört in sig på just sin gryta så blir det verkligen mums. Mamma gör ofta kyckling i sin, men jag gör nästan bara älgkött eftersom jag i princip inte köper vare sig fågel eller kött alls.

Nu ere slut på präktigheten härifrån.

Himmel och helvete

Fy fan. Det är sådan berg- och dalbana med mitt jobb just nu. Mest rejält djupa dalar. Alltså avgrundsdjupa. Men fy fan när man kommer till en high, det är flott.

Har en sån nu pga redde ut en så förtvivlad situation som påbörjades igår. Nu kan jag ta mig an hela världen känns det som.

Krönte detta med att boka ett fint litet hus med egen pool till vår Mexicovistelse. På kvällen sen provade jag en ny bikini från Victoria’s Secret (eBay) och fick inte ens ångest av det, dels pga orkar sällan ha kroppsångest ovanpå allt annat mörker (och har ju inte heller tid att stå och noja framför spegel, den som ändå hade en sekund över till det), dels pga det andra mörkret har gjort att jag lite obemärkt tappat mina sista gravidkilon och numera kan ha alla mina gamla kläder igen. Det var ju inte en dag för tidigt med tanke på Ejdas ålder.

Nu är jag sannerligen redo att svansa runt i liten bikini på nån mexicansk playa och bli tacostinn utav bara helvete. Synd bara att det är 1,5 månad kvar av harvande genom snöhögar innan det är dags.