Arkiv

Home again

Det var en fin helg, helst för mina barn. Kanske allra mest för storbarnet, som sov över hos mommo och verkligen fick leva ut. Tolka bakom skoter med morfar, leka ute med kompisarna som bor bredvid mommen, etc. Dock blev jag väldigt glad när han tydligt deklarerade att han ville äta middag hemma “eftersom vi har så god mat på söndagar”. Vi har nämligen sedan en tid tillbaka en tradition som innebär soppa och pizza varje söndag. Pizzan är tänkt som ett lockbete att få in barnen på soppa men jag vet inte… det äts inte så mycket soppa alltid, förutom när det är potatis- och purjolökssoppa för då skrapas skålarna. Igår var det tomatsoppa (den var väldigt god, man kokade bacon, lök och morötter ihop med tomater och buljong, sedan mixa och i med grädde) och pizza med renkorv och fetaost. Renkorven köpte jag på marknaden i Jokkmokk och den var minsann magiskt god. Även på pizza. Blev fin och torr i ugnen, renkött är ju ganska magert.

Medan Tage levde livet, körde Ejda och jag storstädning. Vi dammsög och skurade hela huset. Jag minns ju från det att jag själv var liten att skurandet var väldigt roligt, så jag bet ihop och gick efter med en stor handduk som fick suga upp alla vattenpölarna på parketten.

Sedan jobbade vi alla fyra på bion på söndagskvällen. Ejda fick plocka fram godis och läsk och Tage fick räkna ihop och föra kassabok över all försäljning, vilket han skötte med den äran. Plussade ihop och räknade ut växel och skrev med stora siffror in dagens förtjänst.

Vi hamnade förstås i dispyt med vår lilling kring själva filmen sedan, hon påstod frankt att hon hade åldern inne för att stanna kvar och titta på “Point Break” och det var svårt att inte vika sig inför argumentet men jag ÄR stor nu, jag fyller tre år nästa gång. Dock blev det ingen film, men vi tittade på två officiella trailers för filmen när vi kom hem, samt en “bakom kulisserna”. Den kändes ganska spännande.

Och nu är det ny vecka, jag tittade mig i spegeln nyss och trodde i en sekund att jag var photoshoppad eftersom jag har en ny primer (från Hourglass) som är mwah, jag har sovit jättedåligt på grund av konstiga drömmar och Tage som bökade ovanligt mycket och jag ska förbereda för att åka till Skellefteå på onsdag eftermiddag samt genomföra en heldags workshop i Jukkasjärvi innan dess.

Samt köpa nya vantar för tusende gången denna vinter. Det ska jag göra exakt NU.

Status

Jo, det är bra. Jag är förkyld. Låg i soffan igår och funderade på om det här kajkandet runt om i en destination som till ytan är större än Österrike, kommer göra att jag bränner ut mig helt när det väl är dags att avsluta det här projektet. Efter två dagar i Boden var den tydliga känslan att oj så ROLIGT det är att komma ut och träffa företagen, men också oj så mycket energi det tar! Jag är alltid helt mentalt slut efter de här två dagarna. Så det krävs liksom flera dagar att kvickna till och lagom till det ska man på det igen.

Andra saker jag har gjort: Fått hem den sista glossyboxen och konstaterat att det var ju lite kvalitetsskillnad nu med den nya boxen ehe. Lookfantastics överst och skräpet i Glossyn underst. Dock: Roligt att få testa Cetaphil, det har jag länge tänkt göra. Annars var det ju som mera strunt, en liten extra friåkare i form av en chokladbit hjälpte inte till för att höja humöret. Notera även storleksskillnaderna på tuber och flaskor.

IMG_0061

Har även tjejlyssnat på L.A. Freeway vilket gjort mig mycket lycklig på ett sådant där stillsamt vis. Ah ja.

Samt dagstestat de där parfymerna jag fick hem som prover. Och alltså, jag är i en återvändsgränd när det gäller parfymer. Ingen, alltså ingen, kommer nånsin att lukta lika gott som Narcisse. Hade så stora och höga förhoppningar på Narciso men näe. Idag har jag Prada Candy, det är nog den som kommer närmast ett inköp.

Och: sist men viktigast, förstås. Kramat mina barn massor. Ejda är så rolig och finurlig nu. Jag förvånas ständigt över våra barns språk. De har ett så massivt ordförråd redan och tycker verkligen om att leka med och använda språket. Avancerade ord, de testar synonymer, snackar och babblar och hittar på. Jag tror att vi föräldrar har hjälpt till ganska bra här, när jag pratar med dem försöker jag verkligen anstränga mig för att använda just synonymer, lägga in avancerade ord där det passar och förklara, förklara, förklara. För Daniel kommer det där mycket mer naturligt. Jag har ett ganska slarvigt talspråk till skillnad från min mer korrekta make. Men det är roligt att se att de faktiskt tycker om och vill, använda språk som uttrycksmedel.

Älskar f ö verkligen Ejdas senaste felsägning: nosbjörning. Det är det mest fantastiska ord jag hört på länge. Tage å sin sida är mest inne på engelska nu, och att lära sig stava ordentligt på svenska. Vi har gått igenom de enklaste och vanligaste grammatiska reglerna, med dubbelkonsonanter och sådant och han snappar upp. Även om jag tror hans största styrka ligger i matematik. Jävlar vad han greppar siffror snabbt!

Och snart (jaja, allt är relativt) är det vår och man kan gå i klackaskor och ha det glatt igen.

Livet ändå, vad? fyra av fem tummar upp idag. I morgon åker jag för den delen till Jokkmokk.

 

Leave the light on

Hourglasspaletten jag skrev om för ett tag sedan kom äntligen igår. Lång leveranstid på den. Men väl värt varenda dyr krona. Jag började testa igår, och idag gjorde jag hel sminkning och är jättenöjd, verkligen! Känns mycket bra. Riktigt fint jävla glow gav pudret, bronzern är – till min förvåning – jättebra att skugga med trots sitt ljusa och glittriga intryck. Det följde med två blushers varav jag var lite misstänksam mot den ena som drog väldigt åt lila. Men den är superfin på! Har den idag.

Summa summarum är jag mycket nöjd. Det var verkligen valuta för kulpengarna. Det enda minuset är att produkterna är ganska små, så till pudret behövs en ganska liten borste. Jag är van att svepa med stora vippor i ansiktet efter att jag gjort skuggor och annat jox, lite snabbt sådär. Blev något annorlunda teknik nu.

Nu är det slutshoppat på ett bra jävla tag. Fast jag köpte en bok idag, det gjorde jag. Annars inget. Jag funderar faktiskt på att ha köpstopp igen, som jag hade för några år sedan. Och börja återanvända allt som ligger i garderoben och skräpar – det är ganska mycket. Tyvärr är det ofta som jag kommer på att jag vill ha grejer som ligger i Stockholm. Men, men. Någon gång kommer jag väl dit och kan plocka upp det också. Just nu vill jag plocka upp min smokingkavaj från HM:s Victor & Rolf-samarbete till exempel. Himla fint till svarta smala jeans och dito t-shirt.

Dessutom är det februari snart = jag börjar längta efter att gå i jeans och pumps istället för att harva i snö med mina sorelboots. Och så är det flera månader kvar! Aja.

Förra året bestämde jag mig för den här konstiga stilkorsningen mellan Debbie Harry och Superintendent Gibson, i år funderar jag på att enbart köra Kate Moss på 90-talet. Jag är ju alltid lite efter med trender dårå.

Dock: Jag tycker att jag lyckades ganska väl med min korsning. I jobbsammanhang var det en hel del Gibson, privat ganska mycket Debbie. Inte omöjligt att Stella och jag kommer följas åt jobbwise även i år.

Även om ja, det är ju en utmaning att klä sig som Stella här i Sveriges nordligaste destination. När jag var på jobbresa i Gällivare förra veckan var det -35 hela tiden. På med täckjacka och täckisar, skoterskor och hela baletten. Inte så många små blusar och snygga kappor där inte.

Nu har jag också en liten utmaning inför jobbresan i morgon, där jag både ska ha heldagskonferens med kollegor som ska utmynna i någon slags invigningsfest för nya kontorslokaler och sedan upp i gryningen på torsdag för en glamourös bussresa till något ställe utanför Boden, vidare till Tree Hotel för någon slags guidad visning och sedan två dagars workshop innan jag äntligen får komma hem till Vittangi igen. Hur ska man ens klara av att packa ihop en vettig klädsel som får ta minimalt med plats för så olika sammanhang, det undrar jag högeligen över. Funderar faktiskt på att packa en rullväska för första gången någonsin.

Plus att jag toklängtar till hemresan redan nu, för då har jag bestämt att jag ska få belöna mig med att hyra denne lelle rulle: “Heartworn Highways“. Åker jag tåg, så ska jag ha det riktigt mysigt med gofika och allt men det lutar åt buss, kanske. Vi får se. Jag vill komma hem så tidigt som möjligt på lördag nämligen, utan att behöva kliva upp i ottan. Jag kommer vara så himla uttröttad som det är.

Nu ska jag dock åka buss – hem!

 

Star Wars

Herregud vad roligt det är att spela tevespel med min femåring nu! Vi spelar Lego Star Wars The Complete Saga ihop, han och jag. Förutom att det är roligt att inviga honom i Star Wars-världen, så blir det också mycket roliga diskussioner. Om att vackla mellan gott och ont, som Anakin gör, det pratade vi en hel del om igår. Och sedan är det roligt att se hur han tacklar problemlösning, hur han börjar fatta spelmekanismerna. Ofta är han nästan bättre än mig (jag är inte dålig på tevespel) och det är extra roligt att vi samarbetar så bra i svåra lägen.

När han häromdagen fick jobba ner sin första boss på egen hand (det var ett stadie i spelet då jag tvingades vara R2D2 och han var en ung Obi Wan som fick fightas utan morsans stöd, det gick galant) så fällde jag nästan en tår.

Min sons första tevespelsboss!

Mat mat

Underbara Clara skriver om det här med barn och mat. Vi har typ gjort alla fel man kan göra kring mat, och även alla rätt. Det spelar nästan ingen roll hur man gör, och det knep som fungerade ena dagen går inte alls nästa är min erfarenhet.

Det bästa vi har gjort för att få våra barn att äta, är att de i så stor utsträckning som möjligt får vara med och bestämma middag. Inte helt och hållet så klart, men de får ofta 2-3 alternativ presenterade för sig, som de får välja mellan. Då äter de också lite bättre. Ejda tycker också om sås, något som T länge avskytt. Hon har för det mesta inga problem med att man geggar ihop potatis och sås t ex, tvärtom går det bättre för henne att äta då.

Ett annat tips är att inte ställa undan tallriken efter middagen. Ejda kan komma tillbaka och äta upp sin mat i säkert en timme efteråt. Vi låter den stå och hon går dit och tuggar lite nu och då.

Med Tage var det väldigt jobbigt kring mat när han var liten eftersom han också var förstoppad från start (en vanlig biverkning av att vara så mycket för tidigt född som han var) och det påverkade hans matintag massor och gav en jobbig ond cirkel. Han fick laktulos dagligen i flera år och vi var ofta tvungna att laxera honom. Det var alltid väldigt tydligt, dagarna efter att han äntligen fått ut sitt bajs (han bajsade ungefär var 7-10:e dag) så åt han bra – allt är ju relativt men han åt åtminstone ett mål om dagen – , hade aptit, sov bättre etc. Ju längre tiden gick utan bajs, ju svårare blev det att få honom att äta och han sov (om möjligt) ännu sämre och oroligare. Han hade ont, det var mycket som var besvärligt och magen var otroligt svullen och spänd. På förskolan hade vi t o m bajsdagbok för att det var så viktigt att veta om han hade bajsat eller om det närmade sig laxering igen. Ibland var vi desperata, mer sällan var vi coola. Jag tror det hade varit enklare att strunta i att han inte åt om det inte var för att vi visste att det kom biverkningar och att vi också visste att han nog egentligen “ville” äta men alla som varit rejält förstoppade vet ju också hur svårt det är att äta och hur håglös och trött man blir. Att äta regelbundet hjälper ju till att hålla magen igång. Det var svårt att se på när han hade ont och jobbigt.

Med Ejda är vi coolare, säkert delvis för att hon är vårt andra barn, men också för att hon inte haft samma magproblem som T. Hon är en väldig periodare. Vissa perioder äter hon bara en enda sak. Och man vet aldrig när det svänger. Ena dagen äter hon bara makaronerna när vi serverar makaroner och korv, denna stapelmiddag i barnfamiljens hem, nästa gång är makaroner det äckligaste som finns och hon äter enbart korv. Då får hon äta ensidigt utan tjat och jag försöker, precis som Underbara Clara, smyga in smör och grädde/creme fraiche där det passar. Hennes mackor breds med centimetertjocka lager smör (hon äter bara smöret).

Majs äter hon nästan alltid och perioderna då hon bara ätit majs har varit långa och regelbundna.

Men hon dricker också välling, och det gör att man automatiskt blir mindre orolig för maten, hon får ju i sig näring både morgon och kväll. Tage slutade med välling väldigt tidigt, han var bara omkring två när han plötsligt en morgon tvärvägrade och det var det = ännu mer oro.

Båda våra barn är rejält spinkiga. Ejda som exempel, ligger nästan alltid 2-3 snäpp över kurvan på längden och lika många snäpp under på vikten. De gånger magsjukan tagit henne har det inte varit mycket kvar. Jätteproblem jämt när man ska klä henne – byxorna hålls helt enkelt inte uppe, inte ens de mycket tightare brallorna på tjejavdelningarna. Länge har hon haft byxor i storlek 74-80 trots att hon har varit över två år gammal och de har slutat ganska högt uppe på vaderna…

Numera äter Tage som en häst, är alltid hungrig och ger en sådan där fin föraning om hur det kommer att bli med hungriga tonårsbarn i huset. Han kan äta två portioner till middag och be om mackor 20 minuter senare. Tiden går och barnen med den.

Reseproffset

Så detta hände: Var uppe i god tid inför resan till Gällivare i morse. Hann både locka håret och göra eld till Tage som sin vana trogen klev upp tidigt. Det har krupit ner under -30-strecket igen, så lite värme är ju på sin plats. Gjorde te och tog med i termosmugg. Packade ner träningskläder för jag tänkte vara hurtig och träna på hotellet på kvällen, kände mej lite pepp på livet och min egen förträfflighet. Min syster kom och hämtade mig strax efter klockan sex på morgonen. Hon skulle till jobbet och hade lovat mig lift till Svappavaara varifrån jag skulle ta en anslutande buss till Gällivare.

Vi kände oss båda i fas med livet och tyckte det mesta var flott. Men så upptäckte jag att jag glömt strömsladden till datorn. Irriterande om man som jag ska vara borta över natten och leda en tvådagars workshop från sin dator och ingen tid finns att vända om. Överkomligt kändes det dock som än så länge.

Så ringde min svåger på min mobil (min spontana reaktion när jag hörde ringsignalen: nu ringer Daniel och berättar om nåt annat jag glömt) och frågade om min syster möjligtvis saknade något? Till exempel halva hennes packning? – hon skulle också på jobbresa över natten nämligen. Och nu stod handväskan med dator, telefon och plånbok kvar i deras hall hemma. Irriterande om man som hon ska vara borta över natten och jobba och ingen tid finns att vända om. Överkomligt dock, för det slumpade sig som så att han skulle in till Svappavaara tidigt på morgonen och kunde komma med väskan lite senare. Även om det blev lite väntetid för henne i Svappavaara.

Vojvoj tänkte vi nu båda, vilka virrpellar vi är, när det nyss kändes som om vi var helt on top of it. Varpå det som en liten blixt kom över mig att mitt visakort, ja det låg ju i min kappficka. Hemma i Vittangi. Irriterande om man som jag inom fem minuter måste betala en bussbiljett på 225 kronor till Gällivare. Och inget visakort har, och den enda man har bredvid sig är en person som OCKSÅ glömt sin plånbok hemma. Och ja, definitivt inte kan vända om.

Överkomligt dock, om man som jag är du och bror med busschaufförerna över hela länet på grund av sin långa pendlingskarriär! Jag fick kliva ombord på bussen mot löfte om att komma in och betala i Vittangi lite senare, vilket jag förstås så gärna gör. Och dessutom hade jag sådan tur att när jag ska åka hem härifrån i morgon så är det samma busschaufför!

Att dessa systrar Ögren ens har överlevt till vuxen ålder är ju ett jävla under när man tänker på det.

Det var några svettiga minuter där på busshållplatsen i Svappavaara. Just nu är mitt största problem snuset, för det är på väg att ta slut. Reblo ringde genast hon såg min statusuppdatering på FB och bara “men hur ska det gå med SNUSET!” och det vet jag inte riktigt. Men jag kan skriva upp lite mat på rummet och i morgon kommer turistbyrån i Gällivare och löser ut mig. Jag fick även låna en dator till dagens workshop av dem, så himla snällt och bra!

Passade på att ta mig ett redigt glas vin nu efter första dagens kurs för att lugna nerverna. Vilken morgon. Dessutom går vi in på femte veckan i rad utan vin i hemmet (slump dock och inget medvetet), så det är ett tag sedan man intog denna ädla dryck. Det var extra efterlängtat nu idag således.

Saker jag ALLTID brukar ha i handväskan annars är:

  • Extra visakort med kredit för nödfall
  • strömsladd till dator
  • VGA-adapter pga man vet aldrig när man behöver dra av en powerpoint på storbildsskärm
  • linsetui och linsvätska i travel size-format
  • parfym

Men jag har precis fått ett nytt kreditkort och har inte hunnit byta ut det och efter förra veckans resa till Luleå fumlade jag ur strömsladden och glömde fumla tillbaka den. Jag har köpt så OÄNDLIGT många strömsladdar till mac så jag har väl snart finansierat en Apple Store på egen hand, har börjat lämna strömsladdar efter mig på strategiskt utvalda ställen (Sthlm, Vittangi, kontoret t ex) för att undvika dylika nödsituationer som idag. När man som jag dessutom har den nyaste macen så är det ju inte heller någon annan som har sådana strömsladdar att låna ut. plus att de (om man hade haft ett visakort att handla med) knappt ens finns till försäljning hos de stora elkedjorna ännu. Tro mig, jag har till exempel åkt taxi för många sköna hundralappar runt om hela Kiruna i jakt på en sådan strömsladd.

Det där med träningskläderna får jag väl se hur vi gör med. Hotellet är i alla fall väldigt fint kan jag säga, rekommenderar Quality Hotel Lapland i Gällivare om man är på resande fot. Stora och generösa vinglas har dom med.