Canadian pharmacy

Arkiv

Eyes only

Enligt Paula Begoun behöver man ingen speciell ögonkräm och det har jag också levt efter, men precis som Paula föll jag ändå till föga (hon lanserade en ögonkräm för en tid sedan) och nu har jag plötsligt hela nio stycken. Ganska olika sinsemellan, men jag tycker om samtliga. Egentligen har jag bara köpt fyra, övriga har följt med i olika boxar och bundlar.


Överst från vänster: NIOD Fractionate Eye Contour Concentrate. Ingen kräm, mer som serum/olja. Tightar till och mjukar upp. Mycket bra! 

Lumene Bright Now Vitamin C  Eye cream gillar jag också, och använder ganska ofta när jag känner mig mörk och hålögd, för den ska ha direkt lystereffekt. Jätteskillnad blir det inte, men känns fräsch och skön på. Lumene är ett av mina bästa (lite dolda) budgetmärken. 

Sista på övre raden är First Aid Beautys Eye Duty Triple Remedy och den använder jag istället för concealer, jag gillar inte concealer under ögonen. Den är lite rosafärgad så det blåa tonas ned, och sjukt dryg. En pyttedutt räcker till båda ögonen.

Mittenraden från vänster: Decleor Aroma Lisse 2-in-1 är en gel som ska reducera mörka cirklar etc, men jag märker inget. Däremot är den super som ögonmask, lägger lite tjockare lager till natten lite då och då, så blire snajdigt morgonen efter. 

Mitten: Peter Thomas Roth Laser-free resurfacing Eye serum är lite geleliknande i konsistensen, lite klibbig och knallröd. Den här tightar till ögonpartiet nåt så sjukt, men även om den ska funka till känsliga ögon så pallar inte mina regelbunden användning. Har den därför rätt sällan. 

Sist i mittenraden: Caudalie är ett märke som ofta dyker upp i boxarna från Lookfantastic, vilket verkligen inte gör nåt, för det håller bra kvalitet. Nu en ögonkräm som verkar lika lovande som annat jag testat från märket.  Skön, lite fetare än mina andra. Innehåller bl a Reservatrol

Nedre raden från vänster: nåt Glossyboxjox som pratar om guldblablabla. Skit i det, för den enda grejen är att det är en sådan där kall metallkula i, såå skönt att rolla på påsarna på morgonen. Ingen kräm, mer av ett serum. Finns sådana från bättre märken som jag ska köpa när den här är slut. Eller så testar jag Lumenes

Mitten: REN:s trotjänare. Jag avskyr namnet. Använde denna hela vintern och den klarade nästan av vårt stränga klimat. Mycket bra, dryg och skön. Och tightar till. 

Längst ut i nedersta raden: Aurabsolu-serien är jättebra! Ansiktskrämen är min bakiskräm och sprayen har jag använt massor nu i värmen, ofta som fuktbas innan solskydd nu när mina serum är för starka för solen. Ögonkrämen är min bakisögonkräm (eller om jag kommit hem med sena flyget/ska åka med fakiren). Jag rekommenderar starkt alla tre produkterna. 

Ej i bild: jag gör också arkögonmask, då dessa från Elemis (sjukt dyra, jag köper samples på eBay istället) eller dessa från Tony Moly. Eller så bara Decleorögonkrämen eller den här från Paula även runt ögonpartiet. Den kanske bästa ansiktsmasken jag har, till det bästa priset.

Och ändå – ändå! – har jag fortfarande världens svartaste påsar under ögonen.

Aja. Det är gosigt att hålla på. 

Virus

Hurra! Nu finns min älskade makes nya bok för nedladdning på Storytel. Just precis idag!

virus

Virus heter den och jag vet inte om jag vågar lyssna pga det finns tydligen riktiga grinsorgliga avsnitt här.

Men ni som törs – just do it!

(såklart jag törs, skoja bara)

Alla dessa gator

Jag tänker på det nästan varje gång jag är i Stockholm numera. Alla dessa gator, alla dessa minnen.

Att jag pekar ut Snotty för mina barn och berättar att där, där träffades mamma och pappa för första gången.

Allra första gången ni sa hej? undrar sonen och det var det ju inte riktigt, men på ett sätt så var det så.

Vi sitter sedan vid Nytorget, äter medhavd McD och pratar om alla krogarna som huserat längs med parken – jag minns plötsligt hur mycket jag tyckte om Mellis – och jag tänker på alla de där 17 åren.

Kärlek, sorg, glädje, ångest, jobb, jobb, jobb. Typ så.

Du och jag, när vi gick vilse på väg till Carmen, när vi sedan gick därifrån, när vi satt därinne och du böjde dig fram och det var en sådan glädje i dina ögon när du såg på mig.

Det var ett minne, ett vi som aldrig blev. Jag vet inte varför jag började tänka på just det just där, just igår, men det var väl något som slog an.

Ett annat minne, när jag sitter på trottoaren och ringer till Daniel, vi är ännu inte ihop, helt enkelt för att han inte vill det – jag har pratat så mycket med mina terapeuter (ja, plural) om just det där och min förmåga att välja personer som inte vill, men sedan vill de alltid i alla fall och Daniel var inget undantag (herregud så glad jag är över det). Det är utanför Carmen det med i alla fall, och på vägen hem är vi så fulla min kompis och jag, att hen ramlar och slår huvudet så hårt i trottoaren att jag blir hysteriskt lättad när hen slår upp ögonen igen.

Det är många gator, många minnen. Många kvällar, några som glittrat, många som slutat i tårar, jag minns fortfarande händelser, kläder, musik, människor.

Båtresor från Värmdö Golfklubb dessa tidiga morgnar när solen går upp, jag, Cillan, Kribba och ibland Irma.

Många av minnena kommer från Södermalm, men jag har bott i alla stadsdelar under de här 17 åren, så det finns lika många fina minnen från tidiga morgonpromenader till jobbet rakt över Kungsholmen, med kaffe i handen och butiksägare som gör i ordning för dagen, grillkvällar på klipporna vid Fredhäll, när det brann på Arkitekthögskolan och vi bodde precis mitt emot, alla köttbullsmiddagarna på Storstad, jag tänker så ofta på min lägenhet på Döbelnsgatan för det var då som jag blev lycklig igen, tror jag.

Vissa gator är mina, andra inte. Vissa parker, vissa stränder, vissa gränder.

Nåväl. Det är väl något slags nostalgiskt skimmer över mig rent generellt, för jag tänker rätt lika när jag till äventyrs promenerar runt i Kiruna också. Det är ju inte som om jag saknar minnen därifrån heller. Relaterat till ungefär samma saker, den där glädjen, sorgen, kärleken, pojkar överallt. Och jag letar i den här bloggen och ser att redan 2009 gjorde jag samma sak. Jag vet att jag skrivit om det mer nyligen också, men det inlägget hittar jag inte nu.

Det handlar väl kanske mest om mitt exceptionella minne, det gör liksom inte saken lättare att jag minns nästan varenda detalj ur mitt 40-åriga liv. Det är så oerhört sällan jag glömmer bort saker. Tvärtom sitter de inristade som berget, alla små detaljer, alla konversationer, en massa sms. Sådant jag själv skrivit, sådant jag tagit emot.

Livet. Ja, det är väl det.

 

40+

Om några timmar har jag funnits i 40 år. Jag har för mig att jag är född ganska sent på kvällen, men jag är inte säker.

Födelsedagar är inte särskilt viktiga. Jag får nästan alltid något grattis från någon familjemedlem på fel dag till exempel. I år var det min moster som var en dag för tidig.

Ejda gav en fin present i alla fall – hon cyklade på vanlig cykel till dagis, nästan utan att man behövde hålla i. Lilla stora treåring!

På kontoret

Jag har inte varit på kontoret på nästan tre veckor. Det känns onekligen lite ovant, men väldigt roligt. Inte så att jag har legat på latsidan för det iofs, förra veckan innehöll till exempel tre dagar med Skypemöten från morgon till kväll, och sedan har jag suttit och jobbat hemma plus varit ute på vift i regionen. Men ändå.

Nu får man lyssna på roliga playlisten, dricka kaffe, skvallra lite med kontorskompisarna (vi är flera företag som delar kontor) och ja, jobba också såklart.

Plus gå på stan på lunchen, hurra! Ejda har beställt saker med Elsa i Frost på, hon vill ha pyjamas, jacka, klänning och tandkräm. Det kan du köpa åt mej i morgon efter ditt jobb, mamma. Så det ska jag göra nu på lunchen tänkte jag. Inte allt såklart, men det underlättar onekligen att ha mer än en Elsaklänning när vi ska bråka på morgonen. Tvättmaskinen har gått varm sen hon fick sin första Elsaklänning, så det tänkte jag köpa.

Min make är i luften på väg hem från Stockholm också, han lanserar sin senaste bok nu nämligen. Och redan ska en uppföljare skrivas! Så roligt. Det här året har han varit författare nästan på heltid, faktiskt. Till skillnad från mig som aldrig skriver på min bok längre (sad emoji). Om man vill veta lite mer om den, så finns en bra intervju här.

Åh, nu kom Frida Anderssons fina tolkning av “Jag saknar dej” på playlisten. Den här playlisten ÄR ju.

 

Egen säng

För någon vecka sedan, eller kanske två? fattade vi ändå beslutet att låta Tage sova i egen säng. Eller snarare att syskonen sover ihop nu i egen säng. Det blev för ohållbart för den vuxen (jag) som sov med Tage eftersom man sover så himla, himla dåligt. De första nätterna var det också lite stök och vandringar, och fortfarande (t ex i natt, vi tror på grund av katten Karlsson som fick för sig att gå och mysa med barnen mitt i natten) så kan något barn vakna och bli ledset eller oroligt, men på det stora hela har det ändå gått mycket bättre än vad vi trodde. Tage nattvandrar dessutom lite mindre igen. Hans stora vandringsperiod inträffar nu tidigare på kvällen medan vi ännu är vakna och kan leda tillbaka honom, eller låta honom sova vidare i soffan tills vi går till sängs. Jag tror han påverkas lite av att han är ute och härjar så mycket om dagarna. Han är så trött och slut att han sover tyngre helt enkelt. Det är mycket som händer nu, lek med kompisar och lek med kusiner och bad och tjolabaloo hela eftermiddagarna. Hans nätter är också bättre med andra ord.

Jag har faktiskt mycket mindre ont i nacken redan. Jag tror inte jag riktigt har fattat hur mycket Tages nattsömn har påverkat mig, men det slog mig i går kväll att jag har haft några dagar nu, där jag vaknat nästan helt utan nacksmärtor. Det kan ju bara bero på detta, i övrigt har vi inte gjort några stora förändringar och jag har inte heller hunnit träna alls.

Efter sex år får jag alltså äntligen sova nästan ostört om nätterna! Det är tamejfan himmelriket. Jag kan nästan inte tro det är sant. Helt jävla sjukt.