Arkiv

Trevlig helg kamrater

chimamanda

Walk unafraid

Här är i alla fall artikeln jag skrev om häromdagen.

Jag är så fruktansvärt trött efter två jobbiga nätter, resor, föreläsning och what not. Nu ska jag strax åka hem och bara gosa ner mig helt och hållet i mina barn och stanna så ända fram till tisdag då jag ska åka till Stockholm. Igen.

Den här hösten. Så himla resintensiv. Och några resor till måste jag hinna med innan jul.

Jag har börjat lyssna på musik.

Ja, det var bara det.

Livet alltså ändå

Dippen så kort ändå. Har plötsligen allt jag drömt om igen. Hade världens bästa morgon med mina barn i morse. Att vi sov länge allihop, riktigt länge så att vi var utvilade och glada på morgonen, både stora och små. Min man var fin, barnen helt fantastiska mot varandra, satt och kramades väldigt mycket hela tiden. Jag älskar när de är så där mot varandra. Inget tjorv med påklädning och bråk, bara ett så himla härligt flow genom hela morgonen. Ejda som riktigt tjuter av glädje när Tage leker med henne. Tage som är rolig och finurlig och världens klokaste unge. De där två. Man lever fanimej drömmen hela tiden med dem.

Och sedan fick jag och min man lite kvalitetstid också, eftersom vi åkte bil tillsammans in till jobbet och kunde sitta och prata utan att bli avbrutna hela tiden. Bara ett litet samtal, vuxna personer emellan.

Det är väl som det är, de där små sakerna som ställer livet tillrätta hela tiden.

 

Borde spärras in

Det kommer en rätt (tror jag) stor artikel om oss i morgondagens helgbilaga i lokaltidningen (NSD + Kuriren). Den tar avstamp i samma sak som jag pratade om i min debattartikel, så timingen är ju bra. Och vi vill ju sälja böcker.

Men.

Jag känner ibland att jag inte orkar. Och just nu är nog en sådan tid då jag inte riktigt gör det. Orkar. Artikeln var ganska tufft skriven – jag har fått korrläsa den. Jag står för allt i den, det är inte det.

Men häromdagen kom jag hem och bara sjönk ner i soffan och kände att emellanåt får också jag nog. Är glad att kommentarsfältet till debattartikeln var väldigt lugn, jag hade väntat mig värre. Det är ju inte första gången jag skriver på SVT Opinion, och inte första gången det berör feministiska frågor heller. Det brukar bli helt bananas.

Männen går ju gärna bananas när det handlar om lika värde. Somliga kvinnor också.

Häromdagen passerade vi den där dagen då vi kvinnor har jobbat färdigt för i år. Eller ja, resten av det här året jobbar vi ju gratis dårå. Det är så härligt att vara kvinna.

Att komma hem och sjunka ner i soffan efter att ha fått veta att man är en dålig mor, än en gång. Att möta människor som säger det till en, rakt upp i ansiktet. Och det enda man har gjort är det som pappor gjort i alla tider.

Att stå på tunnelbanan och känna att folk tycker din kropp är deras. Till exempel.

Allt det där. Man orkar ju inte överallt, jämt och hela tiden.

 

Getsemane

Kärleken är bitter
Döden är ett hav
Livet är en dröm
Innan du vet ordet av

Allting känns så märkligt nuförtiden. Som om jag har tappat kontrollen och liksom bara flyter omkring. Det har förstås sina orsaker – jag har det till exempel väldigt stressigt på jobbet just nu och det tar nästan andan ur mig.

Det är säsong. Eller, inför säsong. På jobbet. Jag bara märker hur allting tornar upp sig. Så är det alltid här säger de som vet – det är bara mitt tredje hotell och de två tidigare har inte varit så hektiska.

Men nu.

Jag vill inte göra någonting, jag vill göra detta: Ligga någonstans och läsa, läsa, läsa.

Ständigt denna föräldraförsäkring

Har skrivit text till SVT Opinion om – surprise – föräldraförsäkringen.

Läs här.