Arkiv

Skenet bedrar

Har väl visat dessa i alla mina sociala mediekanaler vid det här laget men: så jävla impad av Karin Widén som sminkade och Sara Arnald som fotade pga de förvandlade mig verkligen från svettluktande zombie till något jag alls inte känner igen. Ögonbrynen! Läpparna! Helt olikt eder lilla disktrasa men jävligt välbehövligt idag, inte minst apropå det här jag skrev om att längta efter det andra livet emellanåt. Nu fick jag en liten dos av det, plus så himla härliga människor att jobba med.

Författarporträtt till boken f ö. Återstår bara liten detalj: skriva färdigt den. 20140423-194838.jpg
Ville fånga läppstiftsfärgen på större bild pga awesome. Och kolla ögonbrynen!

20140423-195020.jpg
I Saras kamera. Hur… Konstigt?

Många magsjukor

Vi skulle ha haft skrivarhelg nu, maken och jag. Men magsjukan har vandrat runt i alla hushåll så av det blev intet. Nu blir det Rovasuando istället och det är väl helt OK. Men hade verkligen behövt få klart det sista på manuset.

Ack ja. Det får bli nattpass istället. har suttit lite nu på morgonen – snälle maken tog Ejdodejdo en sväng – men behöver massa mer.

Nu sover hon och jag ska packa i ordning en matsäck.

Karriären, den i stå

Har funderat en hel del på karriär och sådant de senaste dagarna. Det började egentligen med att en kompis ringde mig mitt på dagen i fredags för lite goda karriärråd när hen skulle begära lön för ett jobb hen var påtänkt till. Jag sade hur jag tyckte att hen skulle bete sig och så skojade jag lite och sade att nu måste jag återvända till livet, och vinbärskakan. Vi lade på.

Jag och Tage höll på att baka en knäckig vinbärskaka som vi skulle ta med till mommo och boppo för en fikastund på fredagseftermiddagen. Egna vinbär från trädgården.

Så där stod jag. Ganska långt från karriären. Både geografiskt och i det jag gjorde för stunden och det jag gör i ett vidare perspektiv.  På många sätt har jag gått bakåt sedan jag startade eget. Minnesgoda läsare av den här bloggen vet t ex att min karriär och mitt arbetsliv såg ganska annorlunda ut runt 2005 (Mina inkomster likaså).

Jag gör inte lika avancerade saker, träffar inte lika “viktiga” företag, använder inte hjärnan riktigt lika mycket.

 

Jag struntar ju i pengar. Fast det kan man bara göra om man har några, det har jag insett för länge sedan.

Ganska ofta när jag är i Stockholm och har viktiga möten och andra sorters kläder och stressar i tunnelbanan med mobilen klämd mot örat, så känner jag mig faktiskt ganska levande. Jag gillar det. Jag gör verkligen det. Jag tycker väldigt mycket om att få använda min hjärna, tänka strategier, ett steg längre.

Men här, i det dagliga så får jag så lite av allt det där. Det är till exempel ganska talande att jag har flyttat upp kanske 30% av min garderob. Här går jag i jeans och tröja och snowjoggings. Eller tights och snowjoggings. Har ful vinterjacka och tre par skor (på riktigt!).

Däremot så har jag ofantligt roligt med kollegor i Jukkas (jag säger kollegor även om jag ju inte är anställd utan konsultar) och jobbet är verkligen askul. Sakerna vi gör! Det är verkligen häftiga grejer. Och jag har bra folk omkring mig, både kollegor och de byråer jag har valt att jobba med. Och vårt team gör sjukt bra saker med det lilla vi har. Vi får dessutom ständigt bevis på att vi är på rätt väg, i det vi tänker nu.

Och jag är glad över det där, att jag kan göra en vinbärskaka mitt på dagen tillsammans med min fyraåring. Att jag kan göra plats för honom när han vill ha det.

Men ibland hugger det ändå till över sakerna jag missar. Alla processflöden jag aldrig ritar upp, alla fula powerpointslajds jag aldrig producerar. Alla snygga skor jag aldrig bär. Alla mingel jag aldrig går på.

Homeparty med Gudrun

Jag har väldigt länge velat engagera mig politiskt – I Feministiskt Initiativ förstås. Men jag har insett att det GÅR inte, inte nu. Jag får göra det sedan när barnen är lite större och jag jobbar mindre och skriver färre böcker. Just nu funkar det tyvär inte. Fast jag VILL!

Men jag tänkte att en mellanväg att gå är att anordna ett homeparty med Gudrun. Det är ett koncept som F! har börjat med. Om vi blir 25 pers så kommer Gudrun Schyman kostnadsfritt hem till oss och pratar feministisk politik. Jag har haft förmånen att lyssna till Gudrun många gånger och det är helt lysande, hon är en av våra bästa retoriker. Alltså på riktigt. Och så såg jag att hon ska ju till Luleå i maj, då kan hon ju åka hit också i samband med det.

Och så får man lära sig massor tänker jag.

Så i eftermiddag ska jag annonsera på bibblan och på anslagstavlorna runt om i byn. Just nu är vi sex stycken (jag har utan att fråga tvingat in mina föräldrar och min syster samt förstås Daniel i den här gruppen som vill komma och lyssna och en kollega på jobbet sade också direkt ja) så jag behöver bara 19 personer till. Det måste ju gå!?

Jag tror inte vi får plats hemma hos oss men det går ju att hyra Folkets Hus – då tror jag också fler kommer.

Detta kommer vara mitt eget lilla valarbete – det och så att se till så att det finns valsedlar för F! när det är dags att rösta i september sen. Mer förmår jag inte engagera mig just nu för tiden räcker inte ens till för det jag redan gör.

Men sen! Då jävlar. Ska jag bli rabiat feminist.

Så nu Vittangibor – jag vet att ni är många som läser min blogg – vore jag väldigt glad om ni ville komma på detta. Meddela mig om så är fallet så skriver jag upp er på listan. När det blir vet jag inte, men jag ska försöka med maj och en vardag så ni kan åka till Rovvis på helgen som vanligt.

Man kan t ex skicka ett meddelande till mig på Facebook eller mejla på johanna@wky.se eller skicka ett sms på 070-3731889 eller komma hem och dricka kaffe hos mig på samma gång som man tänker tacka ja.

Kom igen nu! Nedan ser ni hur det kan se ut. Men jag tänker också att vi säkert kan styra samtalet själva.

Ejda Sonsy Maria Ögren är ett år nu

Ejda på sin ettårsdag.

Ejda på sin ettårsdag.

Ejda! Nu är du ett år gammal. Ett år – så mycket och ändå så lite. Du är så liten ännu och så omedveten om allting. En blomma är ett mysterium, att lägga klossar i en låda hur roligt som helst.

Du älskar att få titta på Tages Muminsamling – vi börjar alltid med Råddjuret och du tjuter högt när vi har kommit till gamla fastern. Skrattar. De är spännande!

Du tycker om att klä ut dig, gärna roliga hattar men också kläder överlag. Strumpor och skor vet du ska vara på fötterna och du försöker sätta på själv. Går till hallen och pekar mot klädhängaren. Ropar ”gacka, gacka” – då ska vi ta ner din vinterjacka och sätta på den. Vill alltid ha på dig morgonrocken efter att du har badat.

Du pratar, ofta, gärna och mycket. Kan flera ord. Ibland försvinner de några dagar men kommer tillbaka igen. Du kan säga Ejda, Tage, jacka, titta där, titta, där, mamma, bu (när vi frågar vad kossan säger) något som nästan liknar lampa. Säkert något mer också. Pratar och klappar i händerna, stolt över dig själv. Fortsätt vara det. Du är något alldeles extra.

Du har börjat kramas. Inte bara när vi kramar dig, du travar ofta iväg till storebror för att du vill krama honom, han är något av det bästa du vet. Fast du retas så mycket med honom.

Du älskar att läsa böcker, går alltid runt med en bok i näven, kan sitta länge och läsa. Du spelar innebandy med klubba och en ballong som boll, går runt i huset och ”spelar”.

Du älskar din pappa men jag tror du gillar mig lite också. Fast inte som pappa. Ni har något speciellt ihop.

Du äter själv nu, med sked och händer. Det går jättebra! Jag tycker du är superduktig. Du vill äta samma mat som vi vuxna och ha egen tallrik och mugg. Ibland dricker du själv också, fast det blir blött och geggigt. Men du kan!

Du är en hejare på att klättra och gå i trappan (vi måste alltid vakta noga så att grinden är stängd).

Du fattar inte vitsen med att ha på sig skor. Då står du precis där man ställt ner dig och rör dig inte ur fläcken.

Du har inte babyskydd längre, du har egen bilstol nu, fast du tycker ju inte så mycket om att åka bil. Men att åka skoter gillar du! Och att vara i stugan med mommo och boppo. Eller med kusinerna, du gillar att hänga med Ville och Malle. Du och Malling leker mycket, men bråkar också en hel del. Ni vill gärna ha samma saker och göra samma grejer. De är för det mesta snälla med dig, både storebror och kusinerna men ibland glömmer de bort att du är liten. Det gör du också och tjoar och surar när du inte får och inte kan göra samma saker som de.

För humör har du. Men sedan är du också så glad och kärleksfull, älskar när man håller dig upp och ner, vill gärna busa i sängen eller soffan, lutar din kind mot mitt ansikte så att jag ska pussa dig.

Du har inte så mycket hår, men det som har kommit verkar bli lockigt precis som på storebror. Du är lite spinkig men ganska lång och det har du väl kanske efter mig och mommo. Ja, inte längden då, men spinkiga var vi båda två (det är vi inte längre) så det är okej.

Du är en himla fin unge, det är roligt att få vara din mamma. Igår fyllde du ett år och du var så glad och fin på ditt kalas, satt och pekade på din mage, sa ”Ejda” och klappade i händerna åt dig själv, det är så härligt med dig.

 

Nu är det tröttman

Igår ville jag bara grina hela kvällen när Daniel äntligen gjorde middag till oss (vi åt den kl 21, då hade jag varit vaken sedan klockan 4 på natten utan att ha ätit mer än en minimal bit tårta på hela dagen). Jag satt på golvet i vardagsrummet och åt och kände hur tårarna var så himla, himla nära.

Jag var väldigt trött. Sedan skrev jag ett blogginlägg till blogg100-utmaningen jag håller på med på bokhora och somnade två gånger medan jag gjorde det.

Sedan fick jag sova ända till klockan sju, till och med lite mer. Fast Tage vaknade halv fem och då var vi vakna någon timme innan han gick upp till pappan och Ejdan.

Igår hade det stackars barnet somnat i en snöhög när de var ute på förskolan. Så illa är det med hans sömnproblem, han orkar inte hela dagar. Att sova på dagarna är ju sedan länge inte något alternativ för honom heller, det gör bara att han vaknar ÄNNU tidigare på natten. Men vi ska på polyputredning i Gällivare i alla fall, jag hoppas att det kommer hjälpa.

Och idag åkte Daniel till Stockholm och jag är ensam med barnen ända till lördag.

Ikväll ska jag skriva Ejdas ettårspost, vi hade kalas för henne igår.