Canadian pharmacy

Arkiv

Julklappar och klart

Julklappsinköpen är nästan klara. Stereotypt nog, är det fokus Star Wars på Tage och fokus My Little Pony på Ejda.

Men till vårt försvar skall sägas, att Tage ofta och gärna tittar på MLP och Ejda går inte sällan runt med en ljussabel instucken i byxorna. Däremot leker inte Tage, varken med Star Wars-grejor eller med MLP. Han leker inte öht, faktiskt. Aldrig gjort. Samma när han bygger med lego, han bara bygger, han leker aldrig med sina byggen. Så hans julklappar är också därefter – bok och spelfokuserade. Eller kanske kunskapsbaserade om något. Till exempel ett schackspel med Star Warsfigurer som pjäser. Vi har kvar att köpa något VR-relaterat tänkte vi. Vet ännu inte vad.

Ejda får ett My Little Ponyslott med alla sex ponnyer som sin stora/dyra grej. Sedan småsaker som pussel, ritgrejor etc. Hon är betydligt lättare att köpa till jämfört med sin bror, för inte bara leker hon mycket och aktivt här hemma, hon önskar sig också saker. Tage önskar sig sällan något. Han är nöjd med det han har och har svårt att specificera sig inför jul och födelsedagar.

Jag börjar se fram emot julen så smått nu. Baka lite kanske, göra lite sillar. Det blir en mycket liten jul för oss i år, mina syskon med familjer är inte hemma. Men det blir fint det med och omväxling mot de senaste årens storfamiljsvarianter.

Roligt

Tänkt mycket på och om Kiruna just idag, pga senaste numret av Kirunatidningen kom, och det var ett extra långt och roligt reportage om vad hus/områden/platser/vatten etc, kallas i folkmun i Kiruna. Många fniss.

Och sedan är min text om stadsflytten publicerad, dock bara den engelska varianten vad det verkar.

För den som är intresserad av det.

Själv är jag JÄTTETRÖTT just nu och räknar nästan minutrar till julledigheten. Som ju inte är nån julledighet att tala om i år, men arbetstempot blir ändå lugnare och ganska mycket mail/måsten försvinner. Jag tänker att det är min tid att jobba ikapp. Börja 2017 med en känsla av lugn. Drömma går ju.

Idag jobbar jag hemma och det har varit jättemysigt. Jag och Daniel har haft intressanta och spännande diskussioner om allt från otherkin till kärnavfallslagring till artens (människan) utdöende och folktäthet i olika länder, vi har ätit lunch tillsammans och, ja, bara haft det bra helt enkelt.

Mina barn och jag har också haft det kort men bra idag. Tage och jag hade en sekunds morgonmys, då vi än en gång pratade om att jag igår hade turen att få spela en match mot GamingMolt i Bloons TD Battle – man slumpas mot olika spelare världen över och GamingMolt är en superkändis i det spelet. Tage och jag tittar ofta Youtubevideos med GamingMolt. Så jag var alldeles skakis när jag spelade (och förlorade) mot honom. Skärmdumpade givetvis eventet och ringde sedan Tage. Vi var lika i extas båda två när vi analyserade matchen efteråt.

Jag och Ejda gick till dagis efter att vi myst ihop i soffan läänge på morgonen, hon älskar mig på grund av att jag alltid är så varm att ligga nära, enligt hennes egen utsago. Det var fint. Sedan gjorde jag rumpdansen för henne, något jag alltid gör när vi vinkar hejdå genom fönstret på morgonen. Jag borstade även hennes hår, det händer verkligen inte varje morgon. Oftast har hon någon slags risbuske på huvudet på grund av lockarna.

Tack vare min systers svärmor och barnens “extrafammo” är de båda nyfriserade nu, och det är ca 1000 ggr lättare att borsta Ejdas korkskruvslockar när det mest slitna var borta. Så svårt med lockiga barn! Tages hår orkar inte krulla sig längre. Han har något av det tjockaste hår jag sett i vår släkt, nånsin. Men nu när det är litet kortare börjar självfallet komma tillbaka här och var. Han blev väldigt gullig efteråt i alla fall. Han vill absolut ha långt hår, men hans hår är på allvar så tjockt att det nästan inte går att ha långt. Ejda har också jättelångt hår, men det syns knappt, det ser ut som om hon har hår max till örsnibbarna när det i själva verket går långt ner på ryggen.

Gulliga är dom! Alla tre i min familj.

Drömmigt

Jag vaknade i morse (som vanligt såklart). Det var i helt fel fas i drömcykeln och jag har haft svårt att skaka av mig känslan ur drömmen sedan dess. Det händer ibland, lika irriterande varje gång.

Sedan lyssnade jag på den här hela vägen till Kiruna och det liksom förstärkte känslan på något vis.

Hvdvrk

Har åkt på nåt influensaliknande skit för övrigt. Sånt jävla kiss. Huvudvärk i fyra dagar straight till exempel. Har naturligtvis jobbat ändå, men från under täcket.

Tacksam för att jag kan jobba hemifrån när man är lite sänkt. Kanske borde vara sjuk på riktigt egentligen, men känner att fan, då hamnar jag så mkt efter när jag blivit frisk att det inte riktigt funkar.

Jag har fått ny jobbtitel för ett tag sedan för den delen. Är inte längre digital communication manager, utan hoppade upp ett snäpp och är numera communication manager, med ansvar för hela vår kommunikation. Titlar är inte viktigt. Men det “nya” jobbet innebär ett helt annat slags ansvar och det är asroligt! (också så roligt att jag VILL jobba fast jag är sjuk, pga gör kul saker)

Nåväl.

Jag skrev en artikel om stadsomvandlingen i Kiruna lite snabbt, det var kul. Sen läste jag den här artikeln om dårarna (ja, DÅRARNA) i SD i Luleå, som inte ens klarar av att göra en budget. Vem röstar på dem, undrar jag? Är hen öht inte intresserad av att ha ett kommunstyre som klarar av att fördela skattebetalarnas pengar på ett vettigt sätt? De erkänner ju glatt att de inte kan det, och” i Boden kan de inte heller”. Annars tjoar ju varenda kommuninvånare om att det minsann är deras skattepengar som slösas bort. Plötsligt saknar det visst betydelse att det är “våra pengar” man sjabblar med. Nä, det här är allvar. Det är folks välfärd i potten. Nu får alla röstberättigade svenskar sluta svamla.

Själv ska jag göra en hårinpackning med mirakelmedlet kokosolja.

Annars då?

När jag inte funderar över särbegåvning (just i morse var jag helt övertygad om motsatsen hehe, men igår kollade jag på nationella provet i matte för åk 3 och insåg att han skulle klara av de flesta frågorna där som inget, och att det vi inte gått igenom ännu (bråk och procent etc) skulle ta en kissekvart för honom att lära sig) så funderar jag över min hudvårdsrutin. Det är de två sakerna, liksom.

Barn och skinn.

Min hudvårdsrutin inför vintern har inte satt sig ännu. Men efter en vår och sommar av experimenterande, återgick jag till Paula’s Choice. Tyckte mitt fejs blivit så trist och torrt och, ja. Hyn kändes inte så glad. Började få torra fläckar och flagna och skit. Så nu är det tillbaka med BHA, med serumet och ffa ansiktsrengöringen. Tre dagar in på de gamla trotjänarna känner jag mig redan bättre. Säkert inbillning men i alla fall.

Dumt att tjorva bort ett vinnande koncept. Nu har jag bestämt mig för följande vinterrutin:

Morgon:

Kväll:

  • Micellär rengöring
  • Ansiktsrengöring
  • Essensvatten + ansiktsmask (1-2 ggr vecka)

eller

eller

  • Retinol + olja (2-3 ggr vecka, kör nu när solen inte skiner)

eller

  • Samma rutin som på kvällen om jag inte orkar nåt annat

Fan vad man måste stå i hela tiden. Men hellre det än alternativet. Apropå den där Neck Catalyst: Rynkor är ju skitsamma, men när man börjar känna att skinnet hänger, det är fan trist. Det gillar jag inte. Klart jag är fåfäng jag med, bara för att jag skiter i rynkorna så är jag icke immun mot utseendehets, tvärtom. Det har jag aldrig varit. Jag vill vara fin och att det jag har att jobba med (tyvärr ej så mkt) är sitt bästa så att säga. Jag tycker Neck Catalyst är asbra. Jag kör den från näsvingar och neråt. Och ibland även på knän och baksida lår. Tänker att jag ser ganska ung ut i ansiktet och att det ser lite märkligt ut om andra kroppsdelar åldras snabbare.

Mitt bästa tips annars, är att överskottet från det man smörjer ansiktet med ska in på handryggarna. Så mina händer får special treatment varje kväll hehe.

Uuum, fick nu ett starkt sug att gå in i badrummet och gosa lite med mina produkter. Ska nog göra det.

Sär och sär

Jag hade ett litet samtal med Tage igår. Sedan låg jag vaken länge och googlade särbegåvning (igen).

Det är nåt där… jag vet inte. Jag upptäckte att han kan alla gångertabellerna, trots att han aldrig har sett dem eller vi tränat på dem. När jag frågar honom vad 9×9 är, svarar han glatt 81. När jag frågar HUR han vet det, ger han en så komplicerad förklaring att jag inte ens förstår den. Men det går i korthet ut på att han SER att det blir 81. Om jag tolkar honom rätt. Jag kan fråga honom om långa komplicerade mattetal, som han räknar ut i huvudet, som typ jag inte ens kan räkna ut i huvudet (men jag har alltid varit trög på matte hehe, kanske därför jag tycker han är ovanligt begåvad). Han har kunnat klockan (både digitala varianten och vanlig, rund och att växla mellan dem) sen han var fyra. Det verkar som om han har ovanligt lätt för matematiska mönster och skapar egna dessutom, för att räkna ut saker.

Mycket annat stämmer också in, som att han har en förfärlig handstil* och inte gillar att skriva – särbegåvade barn fixar ofta inte det i början därför att deras huvuden jobbar fortare än händerna. När han skriver på dator däremot, då går det supersnabbt och blir rätt. Han har en stark känsla för regler och rättvisa och ordning. Om jag säger att klockan är halv sex när den är 17:28 blir han irriterad “för det stämmer ju inte, det är två minuter kvar”. Vissa saker helt normala för barn så klart, men oroväckande många tecken finns där. Samtidigt är han social, glad och omtyckt, en naturlig ledartyp i gruppen på ett positivt sätt. Något som utmärker vissa särbegåvade barn, men långt ifrån alla. Många har svårt att umgås med andra som inte är på deras nivå. Det har inte han, men i och med att han har inträtt i skolan, har han också insett nivåskillnaden, något jag tror att han inte har tänkt så mycket på tidigare. Nu kommer det mer och mer. Det blir också tydligt eftersom han har andra böcker och får göra andra saker på lektionstid.

Just nu är det av lite olika orsaker ganska stökigt på skolan i Vittangi, det är dels lärarlönelyftet, dels oro bland barnen. Så jag känner att jag inte vill belasta rektorn med detta som ännu en grej. Men efter jul måste vi nog ta tag i hans skolgång lite mer ordentligt.

*När vi hade utvecklingssamtal sa jag att vi är medvetna om att han skriver som en kratta, eller snarare att treåringen skriver betydligt bättre än vad T gör (det gör hon sjukt nog), varpå hans lärare spontant utbrast åh nej! Kommer det en till!