Arkiv

Våren

Det smälter. Hotellet är på väg tillbaka till älven så sakteliga (smältperioden är så himla vacker förresten) och jobbet som var så intensivt ända fram till för någon vecka sedan, är nu betydligt lugnare. Idag stängde vi även för dagsbesökare eftersom rasrisken nu är för stor. Jag känner det lite som jag brukar känna efter en stor jobbleverans; tomhet, rastlöshet, en känsla av att inte veta vad jag ska göra med all tid som plötsligt finns?

På ett sätt är ju varje vintersäsong en enda stor, lång jobbleverans så det är väl inte så konstigt att de känslorna kommer. Jag minns en gång när jag kom hem efter att ha jobbat dygnet runt i nästan en vecka, ett projekt som avslutades med en stor presentation. Hur jag efter mötet kom in i lägenheten jag bodde i då, en fin liten etta på Bjurholmsplan. Hur jag trots att jag inte sovit på nästan en vecka i nästa sekund maniskt städade ur hela kylen och avfrostade frysen iförd kostym och högklackade skor. Hjärnan var så inställd på att den och kroppen skulle gå på högvarv så det var helt omöjligt att varva ner trots sömnbristen.

Ingen kylstädning nu dock, även om det skulle behövas. Men hjärnan och kroppen är i lite samma lika läge ändå, så jag har redan börjat med nya projekt. Jag väntar t ex på Elfa-hyllor till garderober och vi har nästan fått upp vårt hyllsystem från String i vardagsrummet. Det blev väldigt fint och plats för många böcker. Det behövs, om vi nu ska bo kvar här i Vittangi. Alla dessa böcker som tar över, kväver oss! Var vi än är. Fast det är fint med litteraturen. Ju. Jag funderar på om vi ska ha ett likadant system till lägenheten i Stockholm faktiskt. Vi ska åka dit snart och stanna lite längre och komma i ordning där.

Den här vintern har varit så hemsk, allt är eftersatt på så många fronter och Stockholmshemmet har verkligen fått lida. Jag skulle vilja renovera badrummet där, till exempel. Kolla lite på hur vi kan göra om köket så att det blir ett kök som passar för fyra personer att äta i. Sådana saker. Ja, öht anpassa hemmet efter antalet personer i familjen. När vi flyttade så var vi ju bara tre personer och lägenheten har inte riktigt hängt med på att vi nu är fyra. Ibland har jag inte hängt med heller, de två åren med Ejda har gått så fort.

 

Jag tycker förresten att Rebecka Åhlund har skrivit så bra här “Jag skiter i“. Och så följer jag det där Lady Dahmer/feminist-debaclet som pågår. Både via grupper jag är med i på Facebook (som är inblandade i soppan) och det som skrivs på andra håll på nätet. Och jag tänker att ramarna, de ramarna. De är svåra för alla.

 

Unfriend

Igår övervägde jag faktiskt att unfrienda en bekant med rasistvibbar (på Facebook). Har tänkt på att göra det varje gång jag har sett henom ranta på FB, men har sedan tidigare lovat mig själv att alltid gå in och ta fajten när jag ser sådana saker i mitt flöde, snarare än att dölja problemet genom att ta bort någon som vän. Det är ett jobbigt sätt att leva sitt Facebookliv på men hittills har jag ändå orkat trots att jag fått lägga mycket tid på att förklara varför källor som Avpixlat och Friatider inte är särskilt trovärdiga. Och har väl tagit en hel del “onödiga” debatter.

Fast tänker att om alla rensar bort sina rasistvänner. Ja då sitter ju rasisterna där, oemotsagda, med sina andra rasistpolare och bygger upp sin okunskap och sitt hat till sorgliga nivåer. Sen vet jag inte alltid om det går att omvända sådana när de en gång hemfallit åt skiten men man kan försöka. Har väl kanske också en skyldighet att göra det om världen inte ska braka ihop alldeles. Att göra det man kan även i det lilla.

Fast igår fick jag nog, efter den senaste båtkatastrofen i Medelhavet med så ofattbart många döda. Att någon i samband med den helt oprovocerat börjar prata om stängda gränser, muslimer och Mona Sahlin i nedsättande ordalag. Jag mår illa. Hen är inte bortplockad ännu, men jag tror faktiskt jag ska göra det. Kan tydligen få nog.

Karin har skrivit bra om båtkatastrofen här, för den som vill läsa en stark sammanfattning i ämnet. Vi diskuterade detta hemma helt kort bara häromdagen, maken och jag. Nu ser vi resultatet av den arabiska våren som applåderades så flitigt av väst, men som vi sedan (som med så mycket annat) bara lämnat åt sitt öde.   Det är bekymmersamt.

Check, check

Gjorde exakt allt som jag föresatt mig i helgen. Det enda vi missade var att intervjua Tage, men då lade vi å andra sidan till ett femårskalas och fröplantering så det var nog späckat som det var.

Plus att vi var tvungna att pumpa smältvatten från gården mitt i alltihop. Det riskerar att svämma över alldeles, så jag måste ringa kommunen.

Ack att äga ett hus!

Jämföra

Man ska ju inte jämföra barn. Men ofta gör jag det ändå, inte minst för att jag är så himla fascinerad över hur olika våra två barn är. De är som natt och dag.

Vet inte om det handlar om att Tage var ensam med oss så länge, eller om de bara har så fundamentalt olika personligheter, men nästan allt de gör är helt tvärtemot varandra.

Till exempel hur de hanterade jetlagen från Kexico. Ejda somnade tidigt och vaknade tidigt, Tage var uppe sent och sov länge (det gör han alltid när vi kommer hem från långresor västerut).

Ejdas prat har utvecklats under lång period, hon pratar massor och långa meningar med enklare ord men otydligt. Tage var fåordig (tvåmeningsord) läänge och sedan exploderade det i fullständiga meningar och svåra ord. Ejda använder jag och mig om sig själv sedan några månader tillbaka medan Tage länge led av det storhetsvansinne som gör att barn pratar om sig själv i tredje person.

Ejda slåss och bråkar 24-7, något Tage i princip aldrig har gjort. Igår blev vi fulla av skratt, pappan och jag när vi sa till honom att det är okej att han slår tillbaka när hon håller på med honom. Vi har nämligen försökt med allt, men hon ger sig på honom något så infernaliskt och vi tror det beror på att hon inte får särskilt tuff behandling tillbaka. Han kunde inte. Det gick inte. Och jag är ju glad över det, men tycker samtidigt så synd om honom när hon är så hårdhänt. Han försöker som vanligt diskutera sig ur konflikten: Ejda, du måste FÖRSTÅ att du inte kan göra så här, man får inte vara dum mot varandra. Får bara vansinnesskrik tillbaka.

Ejda ska göra ALLTING SJÄLV. Och blir rosenrasande när vi försöker hjälpa. På nåder får vi dra upp dragkedjan på overallen. Tage kan fortfarande vid fem års ålder lägga sig på golvet och be om att bli påklädd.

Ejda vill jämt ha “ikken” (nappen) medan T bara använde napp vid sovdags, aldrig dagtid.

Ejda är också mycket mer aktiv och orädd jämfört med vår lugna och lillgamla son.

Det enda de egentligen har gemensamt är att de båda älskar mboo (mormor) mer än livet självt.

 

 

Liten vs stor

Idag när jag var naken i badrummet tittade Ejda på min snippa och fnissade över håret. Förklarade för henne att hon också kommer få hår på snippan när hon blir stor.

– Nääääää! Sagt med ett tonfall som vore det det absolut märkligaste hon hört.

– Jodå, det får alla när dom blir stora, förklarar pedagogiska modern.

– Tage har inte hår? Säger den nyblivna tvååringen som uppenbarligen tycker att en femåring kan anses vuxen.

Älskar att man kan prata med henne nu, föra något som åtminstone liknar en konversation även om helt surrealistisk.

Fredagslista

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att jag hade tid att mitt på dagen åka runt och ragga en timme i Kiruna ensam med min pappa. Vi gör sällan saker bara han och jag nuförtiden. Det var jättekul.

Vad gjorde du kl 08 i morse? Försökte få mina barn att klä på sig. Slutade med att jag fick lämna dem och gå till bussen i förväg pga min dotter är inne i en sådan major trotsperiod.

Vad gjorde du för 15 min sedan? Chattade på Facebook med Jennie om hur vi åldras med värdighet.

Det sista du sa högt? Jag minns inte fast det var kanske en minut sen? Nånting till Martin.

Det senaste någon sa till dig: Han svarade väl nåt svamligt tillbaka.

Vad har du druckit idag? En kopp kaffe (håller på med den nu).

Vad var det senaste du åt? Pasta med tonfisksås igår kväll.

Vad var det senaste du köpte? Förutom mat så var det ett par SKITSNYGGA Levisjeans från den där butiken i Skrapan. Alltså, skitsnygga.

Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit i Vittangi och nymålad beige i Stockholm. Fortfarande.

Vad är det för väder hos dig nu? Supersoligt så att jag bara vill ut till Rovvis.

Favoritlåt just nu? “Jag saknar dej” av Frida Andersson. Lyssnade på den i morse på bussen.

Vad ser du om du tittar till höger? Våra loppisinköpta mysmöbler på kontoret. Och Fridas tomma kontorsplats.

Vad gör dig glad just nu? Att det är helg och vi ska till Rovasuando om det blir väder.

Vad ska du göra härnäst? Justera öppettider på jobbets hemsida. Göra färdigt tävlingsregler till en instagramtävling. Attestera fakturor kanske.

Humör just nu? Helt bra faktiskt!

Kläder just nu? Svart mjuk tröja från Monki, jeans från Forever 21, MC-boots från Asos, svart kappa från Filippa K och svart halsduk från Dagmar. Kleinblåa hörlurar från Urbanears. Och solglasögon från Pull & Bear. Väska från… jag köpte den i London i våras men kommer inte ihåg var?

Veckoplaner? Nu är ju veckan slut, men tänker äta chips och dipp, kolla några avsnitt “Suits”, åka skoter, springa (asfalten är ju framme!), äta torrkött, grilla korv, bråka med Ejda (garanterat) och intervjua min son till nästa nummer av Viskan (sportklubbens medlemsblad) i helgen. Och dricka vin och läsa böcker. Hänga upp genomblöta overaller på tork överallt i huset.

Vad längtar du mest efter just nu? Att få börja hålla på med trädgården. Att vårt Elfasystem till garderoberna anländer. Mina kläder ligger i stora högar på golvet och jag hittar ingenting!