Nu är vi i Berlin. Första svängen. Barnet var exemplariskt under flygresan (som vanligt, flyg lockar fram det bästa i honom) och var tapper under resan in till Friedrichshain, med tanke på att han inte ätit på en stund. Han började inte grina förrän de sista hundra metrarna.

Det är fint här. Lägenheten är nästan 70 kvadrat, och i gammal stil. Trägolv i vardagsrummet som också har en bra arbetsdel. Det gillar jag, eftersom jag kommer jobba härifrån ganska mycket. Det finns ett stort sovrum också (tyvärr med heltäckningsmatta) men där ligger Tage och kör en liten lutare, så jag ville inte gå in och fota. Vi har precis möblerat om lite och gjort en tydligare TV-del, samt flyttat in lite skåp i köket dit vi bl a köpt en microvågsugn.

Nedan lite bilder.

Köket, spis samt diskbänk syns inte i bild.

Badrummet. Helt ok, och med badkar som jag gillar.

TV-delen i vardagsrummet. Ska köpa soffkuddar och matta.

Arbetsdelen i vardagsrummet, med balkongdörren. Motljus nu, så lite svårt att se.

Veckan som gick… Inte så mycket att orda om. En av de jobbigaste veckorna på länge. På många sätt. Inte minst för att jag var i Malmö två gånger, varav en med övernattning.

Det syntes mig som om Tage hade vuxit massor medan jag var borta, att han kunde nya saker och var så allmänt mycket säkrare, men det var nog inte fallet. På ett dygn hinner en liten unge inte förändras så förtvivlat.

På torsdag Berlin. Jag väljer att skriva det istället för en liten drapa om sociala medier, orkar snart inte med sådant mer.

Berlin. Lägenheten vi har hyrt där. Ja. Det känns bra, trots att jag kommer att flyga som en skottspole mellan Stockholm och Berlin den första månaden.

Nu är det libanesiskt, rött vin och Sherlock som gäller.

Förlikade mig till sist med att det här blev en mellansommar rent utseende- och klädmässigt. Har haft 4kg kvar att gå ner från förlossningen i vad som känns i evigheter (eller åtminstone 5 månader) och de där kilona skaver, minst sagt. De gör så att jag är på gränsen att gå upp en klädstorlek = allt sitter lite, lite tight och därmed inte så snyggt som det borde. Plus att jag har en del löst magskinn som hänger.

En mellansommar.

Jag tänkte nog, när jag kom i jeansen redan ett par tre veckor efter förlossningen, att det skulle gå som en dans. Men jag har ju inte tränat ett endaste dugg, jag äter bara skräpigt och så vidare. De där fyra kilona verkar sitta som berget.

Och okej om man varit kanske brun som en pepparkaka och helt kramgo? Men inte. Det lösa skinnet är inte bara löst, det är blekfisigt också eftersom vi suttit i skuggan hela sommaren, Tage Ögren och jag.

Det har varit obekvämt och skavigt och en enda gång var jag till Debaser där jag annars har hängt åtminstone ett par gånger per sommar och någon Allsång verkar det inte bli. Har faktiskt ingenting emot att det blir höst nu. Är liksom färdig med den här mellansommaren. Hösten ska bli mitt snyggaste tänker jag.

Vi lever och har hälsan, faktum är att jag testar en babywatcher till lillagumman så jag kan med all säkerhet säga att Tage Ögren lever trots att vi inte är i samma rum eftersom jag sitter mitt emot monitorn och därmed hör honom och de där små ljuden han har för sig i sömnen.

Snodd från Popjunkien:

SOMMARENS ORD: nnnngkaaa – så låter Tage när han myser.

Ja, han börjar bli stor nu. En hel hand. Och den här månaden har mycket hänt av det han slipade på den förra månaden. Tycker jag då. Till exempel så vände han ju sig samma dag han fyllde fyra månader typ. Och direkt han gjort det var det som om han aldrig gjort annat. Nu snurrar han jämt, snurr snurr och så över till magläge och krypövningarna.

Han sitter också, med armarna som stöd. Och om det är bra underlag och inte för mjukt. Och inte så länge då, han tippar åt lite olika håll. Men han kan sitta någorlunda ordentligt för att leka lite med leksaker som finns framför honom och så.

Han har börjat äta också. Gröt, och plommonpuré. Det går riktigt bra! Inte ett uns krångel, som det ibland kan bli med ersättningen (han får ersättning till nästan varje mål nu, ibland hela och ibland uppblandat med att jag ammar). Han gapar lydigt och smackar på. Plommonpurén är så god så när den tar slut blir han riktigt arg och skriker.

Han har vuxit! Massor. Så är han äntligen på kurvan och inte minimini nåt mer.

Han har rest. Igen. Till Åland och till Finland och till Sandviken och till Vittangi och till Masugnsbyn för att kolla på kanjon. Okej, det sista var inte direkt någon resa, men vi var i alla fall dit igår. Plus att vi var på auktion i Vittangi häromdagen också. Full fräs!

Han ska resa lite mer också, till Tjärö på fredag till exempel, och vi funderar på att bygga om vagnen till sittvagn då. Så stor är han nu tänker vi. Sedan åker han till Berlin och kollar in vår nya lägenhet som vi har hyrt där. På ett år. Så Tage Ögren kommer bli en berlinare på halvtid. Men det är ju under hans nästa månad.

Jag tror han kommer krypa ganska snart. Han har börjat ställa upp benen och puta upp med rumpan och han övar nåt väldigt så fort han ligger ner. Jag brukar lägga fram lite roliga saker så att han har ett litet mål att sträva efter och det gör han, med mycket stånk och stön. Det ser bra ut. Han orkar sällan ha både armar och ben uppe samtidigt, men båda funktionerna finns där och han ålar ju sig fram lite, så det är inget snack om vad han vill göra.

Han är väldigt förtjust i andra små barn och är så intresserad av sådana han tycker är små (Minimorran till exempel och hon är ju under 30, det är hon). Han leker och håller galant i saker med händerna och har börjat läsa tidningar väldigt frekvent. Och fysiskt.

Han kan gå i sin gåstol lite, fast bara baklänges, han är nästan så stor att han når att använda hoppgungan och han har egen barnstol som han sitter i. Så mycket vuxengrejs!

Och han är fortfarande to die for rent utseendemässigt. En riktig gullunge! Flera av flygvärdinnorna trodde att han var en tjej, han är så näpen i utseendet. Och så hade han orange tröja, det var tydligen tjej. Enligt dem. Här hos D finns det bilder på honom från vår Vittangiresa.

Jag ser fram emot att han är på väg in i månad sex, det kommer säkert att hända massor med nytt innan det är dags för nästa månadsuppdatering. Mera gåstol, sitta och krypa kan jag tro.

Snart dags för ny uppdatering av läget ety Tage Ögren fyller fem månader på torsdag. Men jag kan bjuda på en liten sneakis. Bland annat detta är lite nytt:

Tage kör stolrejs i Vittangi. Har egen stol vid matbordet och gåstol. Och har ätit gröt. Med bravur. Blir nog inga problem, han slevade i sig hela skeden och gapade efter mer.

Mycket nytt.

Som jag misstänkte så sa också barnmorskan att kids brukar hamna i en sådan gråtfas i den här åldern och tidiga barn som Tage brukar vara extra utsatta och gråtiga eftersom det går så snabbt för dem att utvecklas. Bara att ligga nära och kramas helt enkelt.

Så då gör vi väl det.

Fast idag gick det ovanligt bra att somna. Inte en tår fälldes. Däremot var det ledset vid sovstunden innan.

Och jag vill påpeka, inget barn flyger nog så fint som Tage! Eller jo, det gör de nog. Men det är fantastiskt skönt att han är så bra vid flygningar. Det här var hans sjätte flygning och aldrig har han gråtit eller tjorvat eller bråkat. Han sitter snällt med säkerhetsbälte och sover nästan alltid igenom flygningen. Idag somnade han innan vi ens lyft och vaknade inte förrän kaptenen sa att vi skulle räta upp stolsryggarna för det var landning om 10 minuter.

Det är ju en klen tröst för de där nattningarna från helvetet, men dock en tröst. Vi ska ju ändå flyga rätt så regelbundet mellan Stockholm och Berlin under det kommande året så det är väl bra att han hanterar det som en man.

Åker hem igen, imorgon.

Efter att vi varit på BVC och kollat A-barnet. Som fortsätter bråka med sömnen. Han är fullkomligt livrädd för att somna. Så fort han märker att ögonlocken är på väg att gå igen, rycker han till och börjar storgråta och tar man inte upp honom förvandlas det till panikskrik. Jag vet ärligt talat inte vad som är bäst. Har förstås konsulterat internet, böcker, vänner. Testat att inte plocka upp, testat att plocka upp, testat att buffa, testat att sjunga, testat att ligga på sidan/mage, testat att ligga på rygg, testat att trötta ut honom totalt, testat att lägga honom precis när de första tecknen på trötthet syns. Osv. Ni förstår. Provat allt och inget fungerar. Samma panikgråt vad man än gör. Han vill helt enkelt inte somna. Så han panikgråter, för det mesta i ungefär 10-15 minuter innan han helt utmattad tar sitt förnuft till fånga, men ibland har han hamnat i total misär och då har vi hållit på uppemot en timme. Det blir ibland kinkigt även när vi ska sova på dagtid, men oftast är det nattningen som blir kajko. Han har dock slutat att vakna och panikgråta som han gjorde första veckan, men jag vet inte om det här är så värst mycket bättre… Blir en ond spiral kring sömnen och man går som på helspänn precis innan det är dags för nattning. Ska det bli en sådan där nattning som går bra, med bara lite gnäll och snurr precis innan, eller blir det jätteledset? Man vet inte.

Sorgligt mest för att han är så ledsen, blir svettig i nacken och hjälplösheten… hos föräldrarna också. Det är jobbigt.

Allt detta började när han började vända sig. Om man då ska försöka analysera så tänker jag att det händer så mycket i kroppen att han blir rädd och orolig inför läggningen, att han inte vet var han har oss och var han är och allt annat han blir medveten om. Han är dessutom så inne nu i krypningen och att ta sig fram, han vänder sig halvvägs in i sömnen och försöker krypa till och med. Och att då ligga still och försöka sova… Är inte vad han vill. Han vill vara med! Det är tidigt med krypningen för en som inte fyllt fem månader ens, jag är medveten om det, men jag började själv krypa vid fyra månader så jag tänker att han kanske har ärvt min fart i utvecklingen.

Äh, jag vet inte. Ska fråga barnmorskan imorgon. Hon borde ju ha stött på sådana ungar förr.

Efter en sömnlös natt med juniorvärldsmästaren i kickboxing gav jag vid sextiden upp och laddade ner en Blocketapplikation till telefonen och letade rätt på närmsta spjälsäng till någorlunda vettigt pris. Nu sitter vi på Spånga station och väntar på tåget hem, 400 kronor fattigare och en vit fin spjälsäng plus två madrasser rikare.