TWWW skriver intressant om bloggar och marknadsföring, apropå den debatt jag deltog i på AG925 igår.
För, det ÄR skitsvårt att veta var man ska dra gränsen. För min del finns det en alldeles tydlig och klar linje som går vid sponsrade länkar, jag tjänar hellre inga pengar än de pengarna. Jag har annonser, däremot och dem tjänar jag mycket mycket lite på, det är ganska precis så jag får ihop till webbhotellet. Jag vill ändå förmedla någon sorts trovärdighet, att jag faktiskt tycker om det jag skriver om, jag vill inte riskera att folk ens ska kunna tro att jag skriver om saker för pengarna även om man själv vet med sig att man inte gör det. Däremot får jag ju, precis som många andra, pressutskick t ex och ibland även saker skickade till mig och här är gränsen suddigare, här blir det mycket svårare. Jag är inte lika duktig på att tacka nej till de sakerna som TWWW är, jag tar gärna emot dem. Men jag skriver inte alltid om det jag får, om jag inte tycker det är bra. Är det saker jag vill utvärdera till min kategori Fashionista testar, så kommer de självklart med (dock får jag oftare kläder än produkter) och då försöker jag vara ärlig i omdömet. Jag har inte behov av att skriva om att jag har fått saker, inte längre. Kanske hade det här varit viktigare för några år sedan. För mig är trovärdighetsbiten jätteviktig eftersom jag anser att det är jag och mitt personliga varumärke (vad jag menar med varumärke här, är givetvis att alla människor har ett eget varumärke att vårda, inte bara vi modebloggare om nu någon trodde det) som tar skada av att kunna köpas. Gratis är gott men jag har levt och jobbat i marknadsföringsmiljö såpass länge nu att jag inbillar mig att jag har blivit mer eller mindre immun mot gratisgrejor, det är helt enkelt inte alls lika spännande som för, säg 5 år sen. Jag säger inte amen och ja tack till allt. T ex erbjudandet om en intervju med Vendela Kirsebom, jag hade helt enkelt inte tid att göra den även om personen som ringde upp med erbjudandet säkert tyckte jag var dum i huvudet och oproffsig. Men jag har ett jobb, jag lever inte för att modeblogga och jag vill inte någon enda gång kunna anklagas för att inte sköta mitt jobb. Självklart är det viktigare att göra klart en rapport för en kund, än att smita iväg och intervjua Vendela.
Det här behöver inte alls vara sant i folks ögon förstås. För många är jag kanske också köpt när jag tar emot tröjor eller skriver om pressutskick jag får. Jag märker också i takt med att bloggen får mycket uppmärksamhet, att jag är mer försiktig att skriva om människor i modesfären t ex. För rätt var det är så råkar jag på dem, då gäller det att kunna vara tillräckligt stark för att kunna stå för en åsikt som inte går i linje med deras. Det är jag inte alltid, då kanske jag avstår från att skriva. Det är fegt egentligen och något jag skäms för litegrann. Jag vet inte heller hur jag skulle reagera om säg H&M skulle komma rännandes med ett sponsringserbjudande. Jag köper ju mycket H&M redan, vad skulle skillnaden vara om jag helt plötsligt slapp tjäna upp till guldbonusar och mer därtill, varje år? Svåra frågor, luddiga gråzoner känner jag. Eller om något dyrt märke som jag inte har i garderoben kom med ett erbjudande? Ny Chloéväska flera gånger om året, bara jag tar med den i dagens outfit lite då och då? Väskorna är assnygga, det är något jag verkligen vill ha men inte prioriterar att köpa själv – alltså blir det ju lite fejk samtidigt som det är sjukt lockande att få äga en sådan väska. Kan jag stå emot då? Det är ju inte riktiga Johanna som flashar väskan då, egentligen. Vilket påminner mig lite om en kommentar jag fick på väskinnehållet häromsistens “alla vet att du springer runt i lägenheten och letar efter spännande saker att lägga i din väska” samtidigt som jag själv sitter och tittar på inlägget och tycker det är pinsamt att jag har så lite moderelaterade saker i den och så jävla mycket tråkigt. Det är svårt att veta hur det man skriver om ska tas emot av läsarna, jättesvårt. Ibland blir jag därför onödigt korrekt och besserwissrig, som nu i det här inlägget där folk säkert tänker att jaja där sitter hon nu igen och tycker hon är så bra och OBEROENDE när hon är lika köpt som alla andra även om hon inte har Tradedoublerlänkar i inläggen, tror hon det räcker liksom?
Därför är diskussionen hos TWWW så intressant att följa, mycket för kommentarernas skull. Sedan är det ju också intressant att så många verkar veta exakt hur modebloggarna är och fungerar trots att de i nästa andetag påpekar att alla modebloggar är skitdåliga, men herre tänker man då, herre varför läsa? Jag är sådan, jag läser massor av bloggar som jag verkligen irriterar mig på, det är njutningsfullt på sitt lilla vis… men fan om jag läser bloggar som handlar om skit, där går t o m min gräns.
Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget heller. Mer än att trovärdighetsbiten är en oerhört intressant aspekt med bloggandet som jag funderar mycket på.
Jättebra inlägg! Jag drar en gräns vid sponsrade länkar, något jag alltid tyckt fasansfullt illa om. Vill jag tipsa om en produkt så gör jag det för att jag VILL, inte för att den ingår i ett företags sortiment som använder Tradedoubler som marknadsföringskanal. Är det en annons tycker jag att det skall se ut som en annons.
Sedan tar jag ju gärna emot produktprover med öppna armar, men om jag väljer att skriva om dem, så är jag också ärlig – vilket inte alltid är helt till marknadsförarnas och pr-byråernas belåtelse.
Jag skrev ett inlägg om sponsrade länkar på min personliga blogg (http://www.splodgy.org/sve/?p=875) och möttes av en hel del arga kommentarer och påhopp, bara för att jag talade negativt om det. Lite smålustigt att man inte ska få skriva vad man tycker ibland.
Anyway – toppen inlägg!
“Jag tycker det värsta med en-i-mängden-modebloggarna är att alla skriver om och hyllar samma gamla kampanjer, designers och t o m exakt samma plagg! Variationen och det personliga urvalet är lika med noll. De lusläser såväl allt som Ebba och Sofi skriver som varandras bloggar och apar efter. Det räcker att läsa en av dussinmodebloggarna så har man läsa alla.”
Just på grund av ovanstående har jag slutat läsa alla “modebloggar” jag läste innan för att numera bara ägna mina få lediga stunder åt din blogg. Ärlig, personlig, intressant, smart tycker jag om Fashionista.
Ooh, Emma, det var väldigt snälla ord, jag blir riktigt glad och sådär fånig som jag alltid blir om jag till äventyrs får en komplimang, dvs jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Kattis – intressant läsning på Splodgy, verkligen! Avundsjukan, där vet jag iofs inte om jag håller med dig, jag blir liksom inte riktigt avundsjuk på det här med sponsring osv, ibland blir jag mer förvånad bara, om det är (i mitt tycke) skitbloggar som får massor med spons och jag inte riktigt kan greppa skälet till varför just den bloggaren skulle vara värd spons öht. Det kanske kan gå för avundsjuka i vissas ögon. Men jag är rätt nöjd med mitt obetydliga sponsliv tror jag. Jag skriver dessutom så sällan om jag är med i något sammanhang med bloggen för att jag tycker rätt illa om det här uppräknandet av sammanhang man syns i, och saker man får. Skriver jag om det så ska det vara för att det är relevant för inlägget. Men jag är väl så sjukt jävla blåögd och omsprungen av smartare människor (framgång föder framgång osv) i det här fallet. Jag kan irritera mig på det här draget hos mig själv ibland för det känns så självgott liksom, men svårt att göra sig av med.
Det verkar som att just oberoendet var det som fastnade hos oss båda efter gårdagens debatt. Jag skrev mitt inlägg “Hur vet man att en bloggare inte är köpt?” utan att jag visste att du samtidigt skrev om det. Det är intressant att läsa om ditt perspektiv på frågan.
Mitt relaterade inlägg:
http://bisonblog.blogs.com/blog/2006/12/hur_vet_man_att.html
Det jag blir avundsjuk är inte sponsen i sig, utan att vissa kan tjäna så pass bra på sina bloggar att de faktiskt i stort sett kan livnära sig på dem jämte studier, trots att innehåll på somliga av dessa bloggar är smärtsamt blekt och oinspirerande och oftast helt opersonliga.
Jag gillar bloggar som din, som dooce.com, bloggar där folk bjuder på sig själva. Hmm, jo, Bjooti går väl emot det där, då den inte är särskilt “personlig” men det personliga bloggar jag som sagt av mig på annat håll då
Jag läser en hel del “modebloggar” men kan inte för mitt liv begripa varför alla vill gå runt i en skitful kjol för barn (den beröma “brokadkjolen”) eller varför vissa svinfula skor plötsligt är på toppen av önskelistorna… Den som törs skriva/länka till lite roligare plagg får garanterat mer läsare.
Att de som ligger i bloggtoppen (el. motsvarande) försörjer sig -eller sitt shoppingberoende!- på bloggningen är självklart. Det är bara dumt att tro något annat. Vi VET att ni kan få in 20K eller mer per månad…
p-girl. Ja, det kanske man kan, men det är inte samma sak som att alla gör det. Jag har inte spenderat en enda bloggintjänad krona på shopping i år och lär nog inte göra det nästa år heller. I november har jag tjänat 640 kronor på mina bloggannonser, jag vet inte om du tycker att det gör mig till en person som blir rik på min blogg. Jag vill inte blogga på det sättet, med sponsrade länkar som ju är det man tjänar pengar på.
Och jag tror inte alls att alla läsare fattar att en del bloggare tjänar pengar på er läsare. Jag tror inte ens att alla fattar att vi får ganska mycket saker skickade till oss. Det jag inte fattar däremot, är varför vi bloggare inte blir mycket bättre på att tydliggöra det så att läsarna har hela bilden och situationen klar för sig.
Din var den forsta modebloggen jag laste och jag tycker fortfarande att det ar den basta.
Nej, jag påstår inte att alla som har en blogg tjänar in 20 000 kr på den per månad, men att man KAN göra det är ju intressant…och skrämmande på ett sätt. En del sätter en slags ära/integritet/politisk idé bakom att inte ta in så många annonser, en del öser på av bara tusan och tänker att det är som vilket jobb som helst. Så visst är det olika! Och tja..om jag själv fick 20 tusen spänn och “råkade” få lite gods från låt säga En Känd Väsktillverkare så skulle jag nog kunna blogga lite om just den väskan…
Att vissa är sponsrade med produkter – gåvor kanske det heter – och därmed känner ett behov av att tacka offentligt blir ju ganska tydligt när man har besökt X antal bloggar som plötsligt handlar om samma sak…
Att du tar upp ämnet är i sig värt en eloge. Det finns säkert många som tror att alla plagg/juveler/väskor/stövlar etc ägs av bloggaren själv när det ofta rör sig om collage (Vilket jag tycker är väldigt roande f.ö.) eller att plagg lånas av andra bloggare/butiker etc mot ett litet omnämnande i bloggen.
Ska man shoppa på heltid bör man vara inköpare hos stor modekedja eller fiktiv fogur à la Carrie i SATC, men tänk om man är en helt vanlig normalfattig tjej som fortfarande går i skolan?
Det är här jag tycker det kommer en slags luddig gräns.
En känd tjejtidning med en kändare redaktör (som skrivit en ganska rolig bok som heter något med “stil”) skriver om vikten av att bära chloe, marc jacobs och jeans från R&R i sin “blogg” samtidigt som man i tidningen ska försöka nå sin målgrupp; tjejer på högstadiet och gymnasiet…Det går inte riktigt ihop sig. Då är “modebloggarna” mer ärliga i sin framtoning, särskilt när man törs ta debatten om pengar (Sveriges sista tabubelagda ämne måntro?).
Nu blev det lite väl långt …kanske dags för mig att börja blogga…Det jag ville säga var att det är både smart och bra att ta upp debatten om sponsorer/köpta bloggar.
Tack för ordet.
Jag undrar en sak, och det är varför det är så många bloggare som säger “visst får jag saker gratis, men jag skriver bara om dem om jag tycker de är bra” som någon slags garant för att de som bloggare inte låter sig köpas av företag.
Hm, nu måste jag nog först säga att jag inte uppfattar det som att det är det just du menar med en liknande mening här ovan. Min bild av dig är att du inte skriver om dåliga gratissaker därför att du inte vill slösa tid på sånt, alternativt inte vill låta din blogg fyllas med negativa inlägg utan hellre prioriterar att skriva om annat. Du försöker ju som du säger vara ärlig när det hamnar under testavdelningen och överlag upplever jag det som att du sköter din blogg på ett mycket seriösare sätt än många andra. Kanske för att du är den yrkeskvinna du är, och p.g.a. den personlighet du har – för nånstans måste man (hehe, jag) förstå att man inte kan förvänta sig detsamma av en 19-årig student som både har mindre livserfarenhet och mindre månadslön att röra sig med.
Hur som helst – ofta när jag läser en sån där mening om “bara om sakerna är bra” så tänker jag att det är just det som är att vara köpt. Och att det någonstans finns en rädsla att om man skriver negativt om saker som man fått gratis men inte gillar så vet man att företagen på sikt kommer att stryka en från gratislistan. Är jag helt fel ute då, finns det andra skäl att bara vilja skriva om man skriva något snällt?
Gissar:
1. Man vill inte slösa spaltmeter i sin blogg på inlägg som inte tipsar om något bra/ger inspiration.
2. Man har någon slags moralisk idé i livet, typ “Det Är Fint Att Vara Snäll & Fult Att Kritisera, jag vill att folk ska tycka att jag är en gullig tjej”.
Jag är bara så förundrad över hur många som verkar tycka att köpt-eller-inte-problematiken är löst om man slänger ur sig en sån där mening.
Hemul – bra synpunkter! Fast i mitt fall så är det nog mer pressutskicken jag inte skriver om, ifall jag inte tycker att det är bra och jag är fullt medveten om att det också gör att jag stryks från listor och inte får lika mycket presenter och inbjudningar osv. Det märker jag ju. Jag är ju faktiskt inte dum.
Är det produkter/kläder jag har fått, har jag nog alltid bloggat om det faktiskt. Och inte alltid odelat positivt heller. Men det är rätt sällan jag sågar något öht, oavsett hur det kommit i min ägo. Det finns ju liksom alltid något bra med produkterna osv. Så jag försöker, men, OBS det ÄR svårt, att hålla en kritisk ställning till det, om något så är jag nog mer anti produkten för att den varit gratis och det är förstås också fel. Men jag försöker mer då, verkligen tänka till om det är något dåligt med det.
Sedan är du inne på en annan sak också, det här att man är lite skraj för att skriva negativt om saker, men i mitt fall är det oftare personer. Att jag vill kritisera men kanske inte törs och då istället avstår. Det är också fegt, men hej, jag är ingen proffstyckare eller journalist eller någonting alls annat än en 30-årig tjej som har ett jobb att sköta och en blogg på fritiden. Det är viktigt för mig att jag har en identitet och ett liv utanför bloggen och jag vill inte att det jag skriver om här, kan påverka mitt yrkesliv t ex. Där tror jag många tänker lite för kortsiktigt kanske.
P-girl – också du har massor med intressanta åsikter, jag gillar verkligen det här ämnet! Börja blogga tycker jag!
Eller så startar jag en kategori som heter läsarkrönikan där ni får skriva om ämnen som berör bloggämnet? Är det en bra idé? Behöver ju inte vara just ämnet köpt eller inte, kan ju vara precis vad som helst egentligen.
varför ha blogg överhuvudtaget vem är intresserad av vad du tycker är fult eller inte???
Sippan: Det är en annan intressant synpunkt och en fråga jag ställer mig med jämna mellanrum.
navelskådning, en uttryck för dagens ytlighet och rädsla över att va fel och utanför??Hur många av er bloggare har koll på omvärlden; sociala missföhållanden svält fattigdom krig, eller varför inte andliga värden?
Det där är en grej som gör mig rejält jävla förbannad, vadå “ni bloggare”. Tror du vi är en egen ras eller? Jag skulle tro att medelbloggaren har precis lika god koll på de saker du räknar upp ovan, som vilken annan människa som helst. Att ha en modeblogg eller vilken annan blogg som helst för den delen, innebär inte per automatik att man inte fattar nåt annat. Jag tycker DU visar på dålig koll på omvärlden när du ger uttryck för sådana åsikter.
Jag räknar mig själv som väldigt allmänbildad och hyfsat intelligent, det är mycket möjligt att jag har läst betydligt fler böcker än vad du har gjort t ex, eftersom jag alltid har läst enormt mycket mer än genomsnittet. Jag har fadderbarn, jag ger månatligen till såväl Greenpace som Röda Korset, jag har varit engagerad i olika föreningar som t ex Naturskyddsföreningen och jag är inte blind för omvärlden bara för att jag råkar ha en modeblogg på internet. Du har ingen aning om mitt liv, mina uppväxtförhållanden eller vad för slags social omvärld jag lever i. Jag vill verkligen starkt be dig om att inte komma med kommentarer av den där typen, jag är förbannat trött på att man inte kan få tycka om ytliga saker OCKSÅ. Jag brukar låta de som läser min blogg att komma med ganska många olika synpunkter på det jag skriver om och jag har för länge sedan slutat påverkas av negativa kommentarer men det här är ett område som gör mig riktigt pissearg eftersom jag tycker det visar på såna enorma fördomar hos den som skriver saker som du gör ovan och det är något jag inte tycker är särskilt trevligt, att få höra att jag inte fattar något av min omvärld och att jag är ytlig och rädd för att vara fel och utanför. Jag är 30 år, inte 14. Men uppenbarligen har du inte läst min blogg öht, utan bara det här enstaka inlägget. Om ens det. inser jag nu när jag tänker efter.
Hej!
Hittade din blogg ganska nyss och jag gillar den verkligen! Som ett halvsvar på Sippans inlägg tänkte jag bara säga att du inte borde känna dej tvungen att försvara dig gentemot sådana dumheter, även om jag förstår att det är svårt att låta bli. Folk som tror att bara för att man är modeintresserad är man blåst. jag menar, idrottsintresserade killar (och tjejer för den delen) gör ju liksom inte samma sak “ja jag skriver om hockey, älskar hockey, men jag läser böcker också” Never happens,.tål att tänkas på varför det är så…(intern feministisk rant om nedvärderingen av “sk” kvinnliga intressen)
Jag läser för att du är inspirerande! Du har en egen stil och känsla för det du skriver om, jag är själv student och har begränsad ekonomi så klart, men ibland räcker det ju med inspirationen. Jag tycker inte att allt du skriver om är fint men jag tror inte för den sakens skull att det är för att visa vilken perfekt stil du har som du skriver! Herregud.
Fortsätt med det du gör, du gör det damn good. Dessutom är du Norrlänning som jag och det värmer i hjärtat när jag sitter utomlands och hör dej skriva om mitt “hemma”,.power up!!
Anna
Hej Anna och tack! Jag vet att jag inte borde svara och jag gör det nästan aldrig på kommentarer där man ser att folk inte har tänkt längre än näsan räcker, men just den här grejen gör mig som sagt otroligt arg, och liksom… TRÖTT. Inte bara för min egen del, jag klarar mig nog, men för att det är så jävla orättvist att tjejer alltid ska bli påhoppade om man tycker om mode och skönhet, då är man tydligen direkt helt jävla blåst i sitt blonda huvud. Det är orättvist och jävligt nedvärderande tycker jag. Och som sagt, det är mer för att jag verkligen vill bemöta den typen av skitsnackande, än för att jag själv tar åt mig för jag är rätt så medveten om min person och vem jag är och klarar mig ganska bra ändå. Men jag vill verkligen att folk ska orka tänka lite längre och inte kasta skit så fort de blir avundsjuka och börjar gorma om att man inte vet nåt om barnen i Afrika. Jag undrar hur mycket mer Sippan vet om barnen i Afrika liksom? Det är väl självklart att både jag och Sippan, om vi antar att ingen av oss är överintelligent, har ungefär samma kunskaper om rätt mycket i samhället.
oj, det var tydligen tändvätska, det jag tycker saknas är en debatt om bloggens betydelse. att skriva om sin vardag som om det vore allmänngiltigt! Att berätta om vilka kallingar killen bredvid i soffan har på man kollar in Nobelfesten!? Jag menar 90% av jordens befolkning har inte ens mat för dagen. Men fortsätt att vara en god konsument, det ska ju enligt ekonomer i västvärlden innebära vägen till lycka…….eller? ifrågasätt för all del inget det kan ju hända att du omvärderar ditt liv och det kan ju vara farligt, tänk om vi alla ifrågasatte trender och skeenden, det kan ju innebära en katastrof, för vår ekonomi. Eller?
Sippan, ge dig nu.
nähä bara för att du gör det, du fixar alltså inte att ifrågasätta den narcisism som frodas just nu, och du är med att föra fram, vi kan ju höras om några år och
se om du är lycklig i ditt shoppande o bloggande. Jag gillar själv design och är estetiskt lagd, men jag inbillar mig inte att jag är en råmodell för andra!